Jag tänkte göra en samling

23:e januari
Jag har tänkt avbilda ett objekt. Inte ur något särskilt perspektiv. Jag tänkte avbilda objektet ur alla möjliga vinklar och göra en samling. En sådan samling borde bli användbar, tänker jag, eftersom allt jag vet om objektet säger mig att det är viktigt och att jag inte förstår det.

7:e mars
Det har visat sig att många är intresserade av att titta på min samling. Andra verkar dela min uppfattning att objektet är viktigt. Många plockar sina favoritbilder, medan andra är genuint intresserade av hela samlingen. Det glädjer mig. Mitt arbete är alltså inte förgäves.

19:e mars
Idag har jag insett att tekniken jag använt för att avbilda objektet kan förbättras. Mitt tidigare handlag introducerade en systematisk perspektivförskjutning, men jag har nu lärt mig att vara lättare på handen. Jag tänker skicka ett brev till de som erbjudit sig köpa min samling och förklara att jag kommer att tillverka en ny, förbättrad samling i två kopior, en till mig själv och en till högstbjudande. Det har också uppstått diskussioner om vilken bild som är den bästa. Jag lägger mig inte i detta. Jag är en neutral avbildare av objektet.

2:a april
Den högstbjudande intressenten säger att han visserligen vill köpa min samling till ett fantastiskt pris, men bara om jag säger vilken av bilderna jag själv tycker är den bästa. Jag förstår inte frågan. Bäst på vilket sätt? Min övertygelse är att något bara kan vara bra eller dåligt utifrån ett specifikt mål. Mitt mål är inget annat än att få fortsätta avbilda objektet på ett neutralt sätt, eftersom det är viktigt för mig och andra. Jag har bestämt mig för att vänta med att sälja min samling.

12:e maj
Nu har jag erbjudits ett mycket högt pris för min samling. Jag börjar förstå att intresset för samlingen är allmänmänskligt. Just eftersom jag inte tagit något särskilt perspektiv kan samlingen användas i många syften och den inger också en trygghet inför framtiden. Den har visat sig användbar för att lösa många problem ingen tidigare tänkt på.

Trots allt intresse är jag förvånad över hur få som delar min fascination för samlingen i sig. Jag har förstått att mångas intresse för mina bilder delvis gäller min person. De vill att jag ska förklara vem jag är och hur jag tänkte när jag började avbilda objektet. De kallar mig konstnär och vetenskapsman. Själv känner jag att kärnan i min verksamhet och mitt fokus på objektet rubbas när jag möter deras bild av mig.

9:e juli
Idag har jag fått ett brev av en grupp människor som menar att mina bilder är farliga. De avbildar själv liknande objekt, men de har inte för vana att systematiskt göra perspektivfria samlingar. De kritiserar mina instrument och vill att jag slutar sälja mina samlingar på marknaden. Tydligen är mitt val av objekt kontroversiellt och riskerar att kullkasta den rådande ordningen.

29:e september
Jag har bestämt mig för att börja en ny avbildning. Jag ska avbilda min avbildning av objektet, inklusive mig själv, från alla perspektiv. Själva objektet, ur alla dess vinklar, kommer alltså fortfarande att vara avbildat, men inbakat i min avbildning av mig själv när jag avbildar objektet. Jag hoppas att människorna ska kunna förstå mig nu när de tydligare ser hur min avbildning gått till, när de ser en neutral beskrivning av min avbildningsprocess. När jag är klar ska jag sälja min nya samling på marknaden.