Det enda rätta

2015-02-04

Krönika av Anna-Karin Edstedt Bonamy, barnläkare och docent vid Karolinska institutet, om att inte använda den kunskap vi har.

Jag har varit på semester i ett härligt land. Ett land dit turister vallfärdar för att kunna sola, äta en apelsin direkt från trädet och kanske unna sig en spabehandling för en spottstyver.

Att en bra trerätters på restaurang kostar en hundring är synonymt med att levnadsstandarden är lägre än hemma i Sverige. I den lokala dagstidningen läser jag att landet nu nått ungefär 130:e plats av 185 i FN:s Human Development Index (HDI). Detta är ett samlingsmått på livslängd, läskunnighet, levnadsstandard och livskvalitet i världens länder.

Under vår eftermiddagspromenad in mot staden passerar vi en lågstadieskola. Ut strömmar barnen, iklädda söta skolrockar i ljusblått. Förvånat stannar jag till när jag ser härliga moln av chockrosa sockervadd som saluförs vid en vagn parkerad utanför skolgården. Dit vandrar föräldrar för att köpa ett sockervaddsmellanmål till sina barn, klockan fyra en vanlig tisdagseftermiddag. Barnens blaséartade ansiktsuttryck berättar för mig att detta inte är ett särskilt festligt tillfälle, utan en del av vardagen.

Jag petar min egen tonårsson i sidan och försöker få honom att se det förfärliga i scenen framför oss. Helt oberörd konstaterar han, som också läst tidningen, att detta land har världens högsta sockerkonsumtion.

Åter hemma i Sverige hjälper Google mig att ta reda på att svenska barn äter 1 hekto sockerarter (laktos, sackaros, fruktos) per dag, 3 kilo i månaden, 36 kilo per år. Det motsvarar ganska exakt den årliga sockerkonsumtionen per person i landet där barnen får sockervadd till mellis. Sverige är ett välutvecklat land (HDI-rank 12), men alltså inte ett dugg bättre vad gäller sockerfrågan. Varför då?

Vi vet att vi ska röra oss mer, äta mindre socker, mer frukt och grönt och till varje pris undvika tobak för att hålla oss friska. Ändå så är det just dessa saker, eller bristen på dem, som står för lejonparten av all ohälsa- både i Sverige och i utvecklingsländer. Vi vet detta sen många år, men gör ändå alldeles för lite åt det. Istället satsar vi pengar och forskningsansträngningar på nya läkemedel som kanske sänker blodfettet, blodtrycket eller blodsockret en smula. Eller på att återigen visa att rött kött höjer cancerrisken en gnutta.

Varför sitter jag då här och skriver om detta istället för att redan vara ute på gatorna som hälsomissionär? Ett av hindren är att vi forskare, som delvis ägnar vår tid åt fel saker, inte vet hur vi ska göra för att ändra på det. Jag vet inte vem som vill betala oss för att vi ska hjälpa folk att sluta röka eller äta mer grönsaker. Det ger ju varken Nobelpris eller publiceringar i tidskrifter med hög impactfaktor.

Min magkänsla säger mig dock att det enda rätta vi kan göra är att börja använda vår avancerade kunskap på ett mer jordnära sätt, vara mer synliga i hälsodebatten och verka med vår forskaridentitet både i de små och stora sammanhangen.

1 kommentar

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Jonas Ludvigsson

    Kloka tankar av AnnaKarin. För att skapa god hälsa i medelåldern och på ålderns höst är det viktigt att börja arbeta tidigt (barn och ungdomar).

    2015.02.06

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter