Professor i biologisk mångfald vid Göteborgs universitet
Krönika
Alla borde pröva på att gästforska
Som institution är Harvard något av ett Mecka för forskare och studenter, skriver Alexandre Antonelli.
Tiden flyger och snart är mitt halvår på Harvard slut. Jag har hunnit blogga om förväntningar, de första intrycken, kändisar, kulturella skillnader och undervisningen.
När jag lämnade Sverige fick jag inga bruksanvisningar. Vänner och kolleger undrade vad ett sabbatsår innebar, och det gjorde jag också. Vissa menar på att det ska bestå av vila och återhämtning, medan för andra är målet att grotta ner sig i forskningen och köra i full fart. Ett dilemma som beskrevs på ett underbart sätt av Max Page Länk till annan webbplats.. Själv ville jag inte lata mig, men inte heller stressa ihjäl mig. Jag ville få inspiration, nya idéer och kontakter, samtidigt som jag tog god hand om min forskargrupp hemma. Det gick faktiskt bra: jag lämnar landet med flera artiklar publicerade, nya samarbeten och kontakter, och paradoxalt nog har mina studenter sagt att jag aldrig varit så tillgänglig för möten och snabb på att kommentera deras manuskript som under denna period!
Som institution är ju Harvard något av ett Mecka för forskare och studenter. Framgången är inte enkel att förklara men tycks bero på en blandning av en lång historia, enorma tillgångar (med en förmögenhet som överstiger många länders BNP), omfattande infrastruktur och ett mycket starkt varumärke – vilket lockar framstående studenter och forskare från hela världen. Allt vid Harvard skulle inte kunna (eller borde) tillämpas på ett svenskt lärosäte, men kanske en hel del. Till exempel att ge forskarna, särskilt unga sådana, betydligt mer stöd så att de får göra det de är bäst på (forska, undervisa, samverka – snarare än att administrera). Att fostra en stark kollegialitet och ge den utrymme i alla viktiga beslut på lärosätena. Att öka forskarnas och lärarnas intresse för att delta i seminarier. Att lägga stora resurser på rekryteringar. Att skapa en mer dynamisk och konkurrensdriven undervisning. Att satsa mer tid på varje projekt, och välja kvalitet framför kvantitet. Less is more.
Att det blev just USA för mig och min familj var ingen självklarhet. Den nuvarande regeringen är under all kritik och gör ständiga utfall mot flera av de värden som jag håller högt – ett samhälle där fakta går före tyckande, där naturen och den biologiska mångfalden får den plats de förtjänar. De sociala klyftorna är stora, sjukvårdssystemet helt galet. På Harvard Square sitter det mängder av hemlösa och tigger medan professorerna och en och annan miljardär strosar förbi. Länge leve den svenska skatten. Men självklart ska man använda den på bästa sätt; exakt hur är något som vi i Sveriges unga akademi ofta har konstruktiva synpunkter på.
Mitt slutliga råd är enkelt: alla som har möjlighet borde åka på en sabbatsperiod! Alla vinner på det: de som reser och deras institutioner, lärosätena som tar emot, den svenska forskningen som är i ständigt behov av ökad internationalisering. På svenska lärosäten är omsättningen av fasta tjänster låg och många forskare kan vara kvar i decennier. Det är lätt att stagnera. Alla lärosäten borde införa sabbatsprogram och uppmuntra sina anställa att ansöka i konkurrens. Välj värdinstitution och land noga, anpassa ambitionsnivån till tiden du är borta, fundera i förväg på dina målsättningar, och när du är på plats: håll sinnena öppna!
Du kanske också vill läsa
Nyhet 11 september 2024
Vad ska svenska lärosäten göra om kriget bryter ut? Stänga ner? Fortsätta som vanligt, som de försöker göra i Ukraina? Idag är lärosätenas roll i totalförsvaret oklar. Men flera sa...
Debatt 2 september 2024
Trots att riskerna med fältarbete är välkända diskuteras de sällan i forskarutbildningen. Frågor kring risk och säkerhet bör behandlas i doktorandkurser om metoder eller etik och u...