Åh, vad jag längtat efter detta!

Det var en rå novembermorgon. Min fru och jag hade åkt till amerikanska ambassaden i Stockholm för att intervjuas och förhoppningsvis få den sista men viktigaste pusselbiten i familjens kommande äventyr: våra visum. Innan dess hade vi svarat nej på en lång rad frågor ifall någon av oss hade handlat med kroppsorgan, deltagit i massmord, sålt knark, eller utövat tortyr. Lite märkliga frågor kan man tycka, men det var väl rimligt att de ville veta.

Före min disputation fick jag rådet att välja plats och ämne för min postdoktortjänst med omsorg, eftersom det kunde vara sista chansen att uppleva en annan forskarmiljö. Men det visade sig vara fel. För nu är jag nämligen på väg mot en ny fas i min forskning, en sju månaders sabbatsperiod på Harvard.

När jag först kom på idén fick jag gåshud av att bara tänka på all logistik som det skulle innebära. Därför hade jag för en gångs skull lång framförhållning, jag började planera över ett år i förväg. På jobbet berättade jag om planerna för min forskargrupp och ordnade så att det skulle finnas täckning när jag var borta. Hemma såg jag till att familjen var överens, även om alla inte var lika förtjusta i resmålet. ”Kan vi inte åka till Kanarieöarna istället? Eller Fiji?” utbrast tvillingtjejerna och såg mysiga badstunder framför sig. Nä, med lite förhandlingar fick det bli Boston ändå. De skulle få gå i skolan och lära sig engelska, min fru skulle ta en paus från sitt krävande jobb, och jag skulle få lite lugn och ro att forska.

Nu väntar mig alltså ett halvt år av forskning vid ett av världens främsta lärosäten. Jag får två värdar, en professor i botanik och en i zoologi, och en liten arbetsplats med dataskärm. Jag kommer fortsätta forska om biologisk mångfald, men de övriga målsättningarna är ganska diffusa: jag vill få ny inspiration, lära mig nya metoder, sätta upp nya samarbeten. Åh, vad jag längtat efter detta! Inget ont om att leda en relativt stor forskargrupp och flera projekt, men i forskarens dagliga stress av möten, mejl, problemlösning, handledning, undervisning, resor, rapporter, och allt annat, lyser möjligheterna till reflektion och förnyelse med sin frånvaro. Snart går flyttlassen, och förhoppningarna är stora.