Reflexioner från ett flygplatshotell

För att ge något tillbaka till er som via skatt och läkemedelskostnader betalat mitt äventyr tänkte jag samla mina insikter i några lättsmälta punkter.

1) Kaffet är godare på konferenser där det finns starka privata intressen i forskningen.

Reumatologi är big business för flera av de stora läkemedelsföretagen. Sedan ett drygt årtionde har de nämligen gjort stora vinster på så kallade biologiska läkemedel som används vid bland annat reumatoid artrit. Dessa biologiska läkemedel har bidragit till att revolutionera vården av reumapatienter, men är också så oerhört dyra att de utgör en ansenlig del av de totala läkemedelskostnaderna i Sverige. Till EULAR, som drar till sig många kliniskt verksamma läkare, har läkemedelsföretagen tagit med sig all sin marknadsföring, inklusive designerfåtöljer, extremt snygga konstnärliga tolkningar av vad som händer på molekylär nivå, enorma affischer av mänskliga pyramider med budskap om att pillren (utöver TNF-hämmare?) innehåller hopp, och barristor med blänkande rolls-roycer till espressomaskiner. Det sistnämnda var utan tvivel briljant. Jag må skratta gott åt vräkiga slogans, men jag har inget försvar mot en välgjord espresso macchiato.

2) Den enda postern jag minns hade bilder av ninjor

Jag vill verkligen inte säga att postersessioner är meningslösa, jag presenterad själv en poster den här gången och hade ett par trevliga samtal med andra forskare inom samma nisch. Jag tror att vi lärde oss något av varandra, även om det ju är svårt att kvantifiera insikter från en minuts småprat. Från min egen rundvandring bland postrarna minns jag dock inte mycket. Överväldigad av information inom ett fält som för mig är relativt nytt så är det mest de (miss)lyckade grafiska formgivningarna som fäst sig i minnet. Särskilt en poster med extremt lite text, som dominerades av stora bilder på ninjor med svärd och annan stridskonstsparafernalia. Jag tror aldrig att jag förstod vad kaststjärnorna hade med ledgångsreumatism att göra, men man kan kanske tänka sig att professionella ninjor har särskilt behov av sjukskrivning när de får ledproblem?

3) Gener är inte heller användbara för att predicera autoimmuna sjukdomar

Likt för många andra komplexa sjukdomar och egenskaper så identifierar vi allt fler dna-segment som är kopplade till reumatoid artrit och andra inflammatoriska sjukdomar. Precis som vid andra sjukdomar kan vi dock konstatera att prediktionsvärdet hos generna är så lågt att det i nuläget är ren science fiction att prata om att gentester ska fylla ett kliniskt syfte, eller hjälpa oss att skräddarsy behandling efter en viss persons biologi. Det är en nedslående tanke att personalized medicine kanske blir lite som de där flygande bilarna och månbaserna man drömde om på 1950-talet. Med det sagt så är det fantastiskt hur mycket mer vi vet om sjukdomarnas etiologi nu än för bara ett decennium sedan, så låt oss inte ge upp hoppet riktigt än.

Nu ska jag kasta mig till flygplatsen och hålla tummarna för att det inte är kvardröjande förseningar från franska flygstrejken. Det ÄR ju så roligt att flyga!