Om arbetslöshet, eller relativt absoluta mått

Svenska politiker fortsätter låtsas vara oense om huruvida arbetslösheten ökat eller inte. Eftersom detta är något det finns utförlig offentlig statistik över kan det vara svårt för den oinsatte att förstå hur man kan orda över en så uppkollningsbar fråga.

Tricket ligger i att välja antingen den andel av befolkningen som är arbetslös (ett relativt mått), eller det faktiska antalet individer som är arbetslösa (ett absolut mått). Om man sedan väljer att antingen fokusera på de ”sysselsatta”, eller de ”arbetslösa”, eller de i ”utanförskap”, och sedan definierar grundbefolkningen på lite olika sätt… ja, då räcker nog pseudodebatten hela vägen fram till valet. Precis som vi tyvärr fick leva med exakt den här debatten i förra valrörelsen.

Att relativa och absoluta tal inte alltid tycks ge samma slutsats är vi smärtsamt medvetna om inom epidemiologin, och trots den skenbara enkelheten har mer än en erfaren professor kliat sig i huvudet över vilken skala som är att föredra i en given situation, eller hur resultaten bäst presenteras när siffrorna tycks ge olika slutsatser. Ett exempel är rökning, som ju är en riskfaktor för bland annat lungcancer, hjärt- och kärlsjukdomar och ledgångsreumatism.

Om man mäter som en relativ riskökning (hur många gånger oftare får rökare sjukdomen jämfört med icke-rökare) så ökar rökning risken för lungcancer mer än det ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Betyder det är rökning är en starkare riskfaktor för lungcancer än för hjärt- och kärlsjukdomar? Nja, lungcancer är ju också mycket ovanligare än hjärt- och kärlsjukdomar, så rökningen är trots den lägre relativa risken ansvarig för fler fall av hjärt- och kärlsjukdom än vad den är ansvarig för fall av lungcancer.

Vad gäller ledgångsreumatism så löper rökare ungefär dubblad risk att utveckla sjukdomen, vilket gör rökning till den starkaste kända icke-genetiska riskfaktorn. Och så stark sen: en 100-procentig riskökning! Nu är ledgångsreumatism en relativt ovanlig sjukdom som drabbar ca 0,5 procent av icke-rökare och ca 1 procent av rökare. Vilket ju inte ser så starkt ut längre.

Om detta var den enda negativa konsekvensen av rökning skulle jag personligen inte låta bli att röka av rädsla för reumatism, även om ett totalförbud för rökning fortfarande skulle förhindra åtskilliga fall av ledgångsreumatism på populationsnivå. Eftersom många sjukdomar är relativt ovanliga så ser riskökningar mätt i absoluta risker ofta inte särskilt läskiga ut. Kanske är det därför det är så mycket vanligare att relativa risker lyfts fram; nyhetsvärdet är helt enkelt lägre om inte riskökningen verkar dramatisk.

Kan vi dra någon slutsats av detta som även är applicerbar på politikernas debatt kring arbetslöshet? Tja, vill man beskriva världen måste man kunna hålla mer än en siffra i huvudet samtidigt. Inte särskilt komplicerat egentligen, men svårt att få med i en tweet eller en rubrik. Det är förstås en medveten strategi av politikerna att låtsas som att motståndarsidans sätt att räkna är helt galet, medan det egna är av Gud givet.

Tanken är väl att ”siffror” plus ”spelad indignation” ska övertyga väljare om att man vet vad man håller på med medan meningsmotståndarna inte ens kan räkna. Jag hoppas att de också väger in risken att de framstår som fullständiga idioter. Vi är ju trots allt rätt många som förstår att man kan räkna både i relativa och absoluta tal.