I det här inlägget har jag utlovat rasism, så håll i er!

2013-09-24

I mitt förra inlägg beskrev jag ett par situationer där det antytts att min forskning varit alltför kontroversiell, eller till och med direkt oetisk. Så länge jag tyckt att forskningen i sig varit trovärdig har det inte gjort mig så mycket att möta motstånd mot slutsatserna. Tvärtom har nog en del av mig gillat det. Då kan ju jag ta rollen som Forskaren Som Kämpar För Sanningen. Det är jag och Galileo Galilei, liksom. Lite högtravande vill jag nog sätta stolthet i att försöka se verkligheten som den är, i att acceptera även obehagliga sanningar.

Jag avrundade mitt förra inlägg med att anklaga forskarvärlden för att i onödan undvika kontroversiella ämnen, och därmed göra samhället en otjänst. Men det finns frågor där jag tvekar. Finns det kunskap som enbart är skadlig; där vi borde välja att inte veta?

Bland det känsligaste jag kan tänka mig är forskning på rasskillnader i intelligens. En av historiska skäl djupt infekterad fråga, som också resonerar med dagens rasism och diskussioner om invandring. Vi vet idag att intelligens är åtminstone måttligt ärftlig, och vi tror oss veta att hundratals eller tusentals delar av genomet spelar roll. Än så länge har vi dock bara identifierat någon enstaka gen med pytteliten effekt. Vi vet också att olika människopopulationer skiljer sig åt genetiskt, det finns till och med en genetisk gradient inom Sverige, i nord-sydlig riktning. Vi pratar inte om stora skillnader egentligen, vi är som art väldigt nära besläktade med varandra. Men frekvensen av vanliga genformer är lite olika i olika populationer. Det vore väldigt överraskande om inte detta skulle gälla även för gener som har en effekt på intelligens, personlighet, psykiska sjukdomar och så vidare. Om skillnaderna mellan populationer är i princip slumpmässig så kan man tänka sig att det jämnar ut sig, en viss population har kanske mer av en viss ”bra” genform, men också mer av en annan som är ”dålig”. Att alla populationer skulle hamna på exakt samma nivå av genetiskt bidrag till intelligens vore dock ytterst osannolikt.

Säg att jag designar en studie med det explicita målet att kartlägga hur dessa genformer (som vi tror är kopplade till intelligens) skiljer sig mellan individer med skandinavisk härkomst och individer med centralafrikansk härkomst. Vore det en oetisk studie? Skulle studien potentiellt skada mänskligheten mer än den skulle göra nytta?

Detta är inte en rent hypotetisk fråga, då minst en version av studien redan har gjorts, och publicerats i inget mindre än Science. I korthet studerade Bruce Lahn (med kollegor) en gen, Microcephalin, med påstådd effekt på hjärnstorlek och därmed intelligens (jodå, hjärnstorlek är kopplad till intelligens). På lite olika sätt argumenterar artikeln för att en viss form av genen genomgått en stark selektion, vilket skulle betyda att den har en starkt positiv effekt hos bärarna. Det visas också att just denna genform är mycket vanligare i europeiska och asiatiska populationer än i afrikanska. Fynden beskrivs (så vitt jag kan avgöra) ungefär lika balanserat som de brukar i Science, men resultaten plockades snabbt upp av bland annat rasistiska websidor som bevis för den vita rasens överlägsenhet (jag väljer att inte länka!). Kontroversen var ett faktum, och fynden har angripits, försvarats, vidarutvecklats och motbevisats i omgångar. Bruce Lahn fick utstå kraftig kritik från såväl andra forskare som av privatpersoner, och enligt sin hemsida tycks han nu hellre studera cellbiologi än hjärnskillnader.

Borde Bruce Lahn låtit bli att göra studien?  Eller borde han låtit bli att publicera resultaten när han insåg hur de skulle kunna tolkas? Kanske, men vad skulle det säga om oss om vi väljer att undvika att ta reda på sanningen, därför att vi inte tror att vi (eller andra) kan hantera den? För mig är det en ohållbar ståndpunkt för en forskare, det är ju bara en litet steg från att ljuga för människor ”för deras eget bästa”. Dock, i andan av att inte blunda för verkligheten, bör man förstås vara medveten om att det kring kontroversiella ämnen finns personer som kommer vilja använda dina fynd som slagträn i en debatt, personer som är mindre intresserade av att förstå, och mer av att få ”vetenskapliga” argument för sin politiska/filosofiska/rasistiska agenda. Är det verkligen möjligt att ta ansvar även för sådana konsekvenser av sina studier?

För mig blir detta en fråga om personlig moral, inte något som borde avgöras av en etisk kommitté. Personligen är jag absolut beredd att studera känsliga frågor, men jag skulle ställa högre krav på studiekvalitén ju känsligare frågan var. Jag skulle också vara mindre benägen att göra till exempel en press release om studien, trots att den säkert skulle ha större chans att lyftas i nyheterna. Jag skulle inte vilja kalla Lahns studie oetisk, men väl lite oansvarig. Studien var inte bara kontroversiell, den gick också för långt i tolkningen av resultaten i förhållande till data. Lahn gjorde det hela värre genom att marknadsföra studien i media, och blir sedan förvånad när resultaten misstolkas. Jag tycker absolut att forskning som denna kan få göras, så långe man hittar någon villig att betala för den och villig att utföra själva arbetet. Men den personen är nog inte jag.