Vetenskapen och tråkspråket

2013-05-21

Lika glad som jag blir när jag får en välskriven text i min hand, lika bedrövad blir jag över en dålig. Även om den är aldrig så korrekt. För en text kan vara rätt men dålig, som språkvetaren Henrik Rosenkvist framhåller. Och allra sämst tycker jag om de tillkrånglade texterna. Där författaren tycks skriva efter devisen ju mer högtravande desto mer vetenskapligt. Trots att skrivhandböcker uppmanar oss att skriva korrekt, klart och enkelt. Så vad är det som får skribenter att göra texter besvärligare än nödvändigt?

En förklaring kan vara att författaren vill visa sig på styva linan och sätter en ära i att skriva så att läsaren inte förstår. När texten är till för skribenten och inte för läsaren. När författaren skriver för att positionera sig. Och när läsaren känner sig dum. Men nu beror ju inte alltid dåliga texter på illvilja från författarens sida. Oftare är det nog så att de bottnar i en osäkerhet om vad som gör en text bra. Eller möjligen en missuppfattning att enkelt är lika med simpelt – och simpel vill ju ingen vara.

För samtidigt som vi ska skriva korrekt, klart och enkelt får vi inte tumma på vetenskapligheten. Och då kan man kanske förledas att tro att det vetenskapliga ligger i språket. Att ”analysen utfördes” är bättre än ”jag analyserade”. Och att vetenskapligheten ökar med andelen substantiv, sammansatta verb, tunga prepositionsuttryck och verb i passiv form. När det i själva verket kan vara så att det jargongartade språket skymmer själva vetenskapen.

En annan föreställning är att metaspråk, text om texten, som guidar läsaren och skapar sammanhang, skulle göra texten mindre objektiv, och därmed mindre vetenskaplig. Som om vi fuskar när vi med språkets hjälp pekar ut orsaker, sammanhang eller motsättningar. I stället för att låta läsaren upptäcka dem helt på egen hand.

Att skriva är inte lätt. Det är det få som påstår. Och allra svårast är det för oss som inte har språket som profession, som inte har fått de språkvetenskapliga verktygen och som knappt ens vet att de finns. Som i stället provar oss fram, tar intryck av äldre kolleger och de texter vi uppfattar som bra. Utan att egentligen veta varför de är bra. Inte förrän vi gläntar på den språkliga verktygslådan och börjar förstå. Och den som väl har förstått hur man kan skriva både vetenskapligt, enkelt och begripligt har ingen anledning att krångla till det. I varje fall inte den som vill bli läst och förstådd, och kanske till och med citerad.

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter