Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Mycket snack och mycket verkstad ska det bli

För några år sedan lanserade naturvetarnas fackförbund, Naturvetareförbundet, tillsammans med organisationen SwedenBIO idén om ett ”körkort i kommunikation” för naturvetare, skriver Susanne Pelger.

Förslaget gick ut på att alIa naturvetarstudenter under sin utbildning ska få obligatorisk kommunikationsträning. På så sätt skulle de bli väl rustade för att kommunicera sitt ämne, inte bara med ämneskolleger, utan också med beslutsfattare och allmänhet. Idén är helt i linje med de mål som gäller för en generell examen, på kandidat- och masternivå, enligt Högskoleförordningen.

Den stämmer också överens med det som våra alumner säger: kommunikation är en av de viktigaste färdigheterna hos naturvetare i arbetslivet, särskilt förmågan att förklara för någon med en annan ämnesbakgrund. Samtidigt vet vi att det är den vetenskapliga kommunikationen som står i fokus under utbildningen, och att många naturvetare hade önskat att de fått en mer varierad kommunikationsträning – ett kommunikationskörkort. Så vad krävs för att detta ska bli verklighet?

Här handlar det inte bara om hur man lär sig att skriva och tala i största allmänhet. Det är naturvetenskap som ska kommuniceras, och då – säger den skrivdidaktiska forskningen – bör kommunikationen tränas i ett naturvetenskapligt sammanhang. En kommunikationskurs som är frikopplad från ämnesstudierna är alltså inte någon bra lösning. Nej, träningen ska vävas in i ämnesstudierna för att ge gott resultat.

Det betyder att ansvaret faller på lärarna i de naturvetenskapliga ämnena. De är skickliga i sina ämnen, men känner sig ofta osäkra när de ska undervisa i kommunikation. Det som lärarna behöver är därför stöd, verktyg och inspiration inför uppgiften. Och det som studenterna behöver är tydliga mål och systematisk träning som leder till en progression. Kort sagt: det behövs en ganska rejäl förändring.

Vårt recept på en sådan förändring heter KomNU – Kommunikation i naturvetenskaplig utbildning – en storsatsning som vi precis har påbörjat i Lund. Under tre terminer kommer fakultetens alla lärare, inom ramen för en högskolepedagogisk kurs, att utveckla utbildningens kommunikationsträning. Vi arbetar i workshop- och seminarieform, till en början ämnesvis, för att sedan lyfta projektet till en mer övergripande nivå. Under arbetets gång ska skriftliga och muntliga kommunikationsmoment utvecklas, genomföras och utvärderas. Och jag har, tillsammans med språkvetaren Sara Santesson, nöjet att leda projektet.

Det som vi vill få ut av KomNU är en effektiv och målinriktad kommunikationsträning, som förbereder studenterna för yrkeslivet. Vi vill också på ett djupare plan förstå hur färdighetsträning kan integreras i ämnesstudierna så att den samtidigt stärker förståelsen av ämnet. I takt med att texter, respons, utvärderingar och reflexioner tar form under projektets gång, växer ett stort och spännande material fram, som vi hoppas få möjlighet att undersöka i ett kommande forskningsprojekt. Om bara de högre makterna är med oss är inte bara kommunikationskörkortet för studenter inom räckhåll, utan också insikten om hur vi lärare kan stötta dem på vägen dit.

Mer om skribenten

  • Glad korthårig kvinna med fladdrande jår framför ett oranget bostadshus

    Doktor i genetik

    Hon skriver om hur språk, lärande och naturvetenskap hänger ihop, och varför det är intressant att forska om. Susanne Pelger arbetar med högskolepedagogisk utbildning, forskning och utveckling.

Relaterat innehåll

Nyhet 10 januari 2024

Carina Järvenhag

Akademin måste arbeta med forskning på ett både praktiskt och teoretiskt plan. Det menar Helena Hansson som forskar och undervisar om deltagande design vid Göteborgs universitet. D...

Krönika 18 december 2023

När forskare möter journalister handlar mycket om att förstå den andres arbetsvillkor. Bengt Johansson skriver om skillnaderna mellan forskningen och journalistiken.

Krönika 24 oktober 2023

Undvik förrädiska förkortningar, skapa en emotionell budget och se till att mötas i ögonhöjd. Anna Sarkadi skriver om brukarmedverkan och vad som krävs när kollegorna i projektet i...