Den populära vägen till färdighet och förståelse

2013-04-29

I mitt förra inlägg kunde vi se att många naturvetare har svårt att skriva något annat än vetenskapliga artiklar. Jag antydde också att skrivandet som sådant kan vara en väg för oss att upptäcka våra egna tankar. Genom att skriva kan man alltså bli bättre, inte bara på att skriva, utan också på att tänka. Jag ska nu utveckla detta resonemang.

När våra naturvetarstudenter gör sitt examensarbete skriver de, förutom den vetenskapliga rapporten, också en populärvetenskaplig artikel om sitt projekt. I olika studier har jag undersökt hur studenter lyckas med den uppgiften, och även vilka nya insikter det populärvetenskapliga skrivandet kan leda till. Om vi börjar med att titta på vad studenterna klarar bra och vad som brister – och här har jag samarbetat med språkvetarna Sara Santesson och Gunlög Josefsson – kan vi se att de flesta lyckas bra med att väcka intresse för sitt projekt alldeles i början av artikeln. MEN, sedan händer någonting. Efter det första stycket faller studenterna påfallande ofta in i den vetenskapliga genren. Språkstilen ändras, från begriplig och lättsam till svårtillgänglig och tung. Samtidigt gör innehållet en djupdykning ner till detaljer, ofta ganska ointressanta för den som inte är specialist. Det är också sällan som skribenterna talar om för läsaren vad denne kan ha för glädje eller nytta av projektet. Studenterna skriver från ett forskarperspektiv i stället för ett läsarperspektiv. Och det är kanske inte så konstigt, när det nästan bara är det vetenskapliga skrivandet de har tränat under hela sin utbildning.

Men det finns hopp. Vi kan se att studenterna, med hjälp av övning och respons, kan lära sig att byta perspektiv. Och det är då de upptäcker nya vinklar och får syn på helheten. Förstår hur detaljer kan kopplas till något större och vad som gör projektet intressant, även för en lekman. Det populärvetenskapliga skrivandet kan alltså hjälpa skribenten själv att vidga perspektivet och att se samband som förut var dolda. Och inte nog med det. Det kan samtidigt bidra till en allmänt förbättrad skrivfärdighet – som inbegriper även det vetenskapliga skrivandet.

Vad är det då som studenterna behöver bli bättre på när de skriver vetenskapligt? Om man frågar handledarna svarar de att det handlar om att sätta in detaljer i ett större sammanhang, bredda perspektivet och lyfta resultaten till en mer övergripande nivå. Ser ni kopplingen? Det är alltså samma svårigheter som studenterna har i sitt populärvetenskapliga skrivande. Och – voilà! Eftersom bredden och det generella är så utmärkande för den populärvetenskapliga genren kan den användas som intensivträning inför det vetenskapliga skrivandet.

Det är inte svårt att se de möjligheter som det populärvetenskapliga skrivandet erbjuder i undervisningen. Längre fram ska jag återkomma till detta, och berätta vad som är i görningen på de naturvetenskapliga utbildningarna i Lund.

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter