Feltänkt om kurser i högskolepedagogik?

2017-12-15

Först i högskolelagen anges att universitet och högskolor ska anordna utbildning som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Universitetslärare bereds möjlighet att forska mycket just för att säkerställa utbildningens vetenskapliga grund. Många universitetslärare ser dock forskningen som sin främsta uppgift, i synnerhet eftersom forskningsprestationer värderas högst vid anställning och befordran. Mot denna bakgrund är det inte särskilt förvånande att kvaliteten i den högre utbildningen skiftar en hel del. Det krävs därför verktyg för att utveckla och förbättra undervisningen och det främsta instrumentet för att åstadkomma detta tycks vara kurser i högskolepedagogik.

Inför min egen högskolepedagogiska utbildning kände jag av universitetslärarens dilemma. Därför blev frustrationen extra stor när det stod klart att den tio veckor långa högskolepedagogiska utbildningen inte framförallt syftar till att utveckla min undervisning och pedagogiska skicklighet. Jag hade bland annat förväntat mig praktiska övningar med återkoppling på hur jag agerar i klassrummet, men också många konkreta tips och råd om hur min egen undervisning kan utvecklas.

Fokus i den högskolepedagogiska utbildning jag genomgått hittills har dock varit ett annat. Den övervägande delen har handlat om att lära ut pedagogiska teorier och att analysera undervisning och lärande utifrån dessa. Detta kanske bidrar till en ökad förståelse utifrån ett akademiskt perspektiv, men jag tror det har mycket liten betydelse för att utveckla det pedagogiska hantverkskunnandet.

Den akademiska inriktningen på den högskolepedagogiska utbildningen grundar sig på SUHF:s rekommendationer för högskolepedagogiska kurser. I deras senaste rekommendation är det första lärandemålet att man ska kunna ”diskutera och problematisera studenters lärande inom det egna ämnesområdet utifrån utbildningsvetenskaplig och/eller ämnesdidaktisk forskning”. Vidare ska utbildningen vara på avancerad akademisk nivå och innefatta ett självständigt arbete som relaterar till forskningen på området.

En arbetsgrupp inom SUHF bestående av bland annat pedagoger lade i vintras fram en rapport om den högskolepedagogiska utbildningen. Där slås fast att det är viktigt att högskolepedagogiska kurser uppfyller SUHF:s rekommendationer. För att säkerställa en hög nivå krävs också enligt rapporten att lärarna i högskolepedagogik har möjlighet att ägna sig åt forskning, och att mer pengar bör satsas på högskolepedagogisk forskning. Därmed uppstår ett skrå av lärare i högskolepedagogik som ställs inför samma dilemma som andra universitetslärare när det gäller valet mellan att lägga tid på undervisning respektive forskning. Kanske behövs det då en högskolepedagogisk kurs även för högskolepedagogerna?

Nej, jag tror lösningen är en mer praktiskt orienterad högskolepedagogik på en betydligt mer handfast, men kanske mindre akademiskt intressant, nivå. I nyss nämnda SUHF-rapport nämns till exempel 1970-talets pedagogiska konsulter ”som vanligtvis var erfarna, välrenommerade och fortfarande aktiva lärare” och kursansvariga som var ”hänvisade till att i praktisk handling visa sitt värde för akademin”. Dessa formuleringar rimmar för övrigt väl med högskolelagens krav att utbildningen ska vila på beprövad erfarenhet.

Det är lätt att tro att det alltid var bättre förr. Det är också lätt att generalisera alltför mycket utifrån egna erfarenheter som finns färskt i minnet. Kanske gör jag mig skyldig till dessa synder, men ibland händer det faktiskt också att goda idéer faller i glömska.

8 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Lars-Göran Johansson

    Jag instämmer fullständigt! Jag har aldrig funnit någon som helst nytta av pedagogiska teorier i min praktik som lärare. (9 år i grundskolan, 12 år gymnasiet, 22 år på universitetet, med 20 p pedagogik i bagaget.) Dessutom har jag från yngre kolleger fått rapporter om de mest huvudlösa uppfattningar om kunskap predikade av pedagogiska lärare. Vi filosofer har studerat vad kunskap är i 2500 år och även om vi är oeniga om en del saker så är vi dock eniga om att kunskap inte är detsamma som uppfattningar, inte ens välgrundade sådana.

    2017.12.18

  • Johan Borg

    Mina förväntningar på och erfarenheter av de två högskolepedagogiska kurser jag gått stämmer överens med bloggarens. Ge universitetslärare praktiska och konkreta verktyg för att undervisa - inte enbart teorier som skall diskuteras.

    2017.12.19

  • Göran Molin

    Jag förstår inte rim och reson med att universitetslärare oavsett vetenskapsdisciplin skall tränas till att bli någon slags pedagogiska "amatörforskare". Det är som Robert Ö säger, att det är lite hjälp med själva hantverket som lärare vi kan behöva, inte pedagogisk vetenskapsteori och dito vetenskapsmeritering.

    2017.12.19

  • Piia Posti

    Jag har haft delade erfarenheter av högskolepedagogiska kurser och har läst sådana vid två olika lärosäten. En kurs var fantastisk och gav otroligt mycket. Jag fick ett språk och en större säkerhet kring betygsmotiveringar, resultatuppföljning, helheten i undervisning (från kursinnehåll, upplägg, pedagogiska moment och "knep", till examination och bedömning). Denna kurs gavs av en gästföreläsare som var känd forskare inom fältet och från Australien.

    Andra kurser har varit dåligt planerade och genomförda, men räddats av bra kurslitteratur. Läste man på själv fick man alltså ändå ut både praktiska tips och teoretiska resonemang som förklarande och förankrade mycket.

    Att alla kurser ändå utgick från att stärka oss i att formulera vår egen pedagogiska grundsyn och att ha ett forskningsorienterat perspektiv även på vår undervisning gav också mycket, trots mer eller mindre lyckade kursupplägg.

    Med andra ord delar jag bloggarens erfarenheter till en viss del, men ser ändå nyttan av dessa kurser. Det som definitivt behöver ses över är kvaliteten i kurserna - här verkar det skifta hej vilt.

    2017.12.19

  • Joakim Jaldén

    Jag håller inte med. Jag är övertygad om att universitetslärare över lag bör kunna omsätta akademisk förståelse i praktisk handling. Fokus på praktiska tips är kortsiktigt, och även om det ger en viss omedelbar förbättring, så är en teoretisk förståelse mer gångbart för en långsiktig utveckling som lärare.

    2017.12.19

  • Jakob Nordström

    Hear, Hear! Instämmer helt. Våra obligatoriska pedagogiska kurser på KTH var likadana. Oerhört mycket teoribygge men nästan total avsaknad av övning av det faktiska hantverket.

    2017.12.19

  • Claes Martinson

    Robert Östling ställer med sin rubrik en fråga. Den är berättigad, men jag menar att han i princip har fel i sin kritik.

    Det går nämligen att göra mycket konkret och praktiskt av de reflektioner som de teoretiskt inriktade obligatoriska kurserna för med sig. Om inte annat går det att förankra det egna agerandet i den egna verksamheten. Denna förankringsprocess tillför något som borde vara välbekant för alla akademiker, och särskilt de som undervisat äldre studenter som är praktiskt verksamma inom samma fält.

    Min erfarenhet är också att det är mycket vanligt med ett tämligen överdrivet gnällande på de pedagogiska kurserna. Oftast framkommer det att gnällandet bottnar i att läraren/forskaren inte anser sig ha tid att delta i de pedagogiska kurserna och att kurserna utgör ett störande moment i den egna verksamheten för stunden. Det är mao något som flera lärare borde känna igen i sina egna studenters beteende. Jag har själv tänkt på hur lätt och snabbt det går att halka in i studentrollen i dessa sammanhang.

    Att en del lärare inte klarar av att förvandla det teoretiska innehållet i de pedagogiska kurserna till något praktiskt användbart i vardagen utan hellre önskar handfasta råd om hur de skall göra, är förstås ett önskemål som går att beakta. Det är dock inte grund för att ändra den principiella inriktningen på de pedagogiska kurserna.

    Vad gäller Robert Östlings kritik om kvalitén på olika kurser och inslag i kurser kan jag instämma. Jag har varit med om att "sitta av" tretimmarspass som definitivt inte varit genomtänkta i pedagogiskt hänseende. Detta kan vara frustrerande, men ger inte grund för den kritik som Robert Östling framför.

    2018.01.11

  • per aspenberg

    I en av de två universitetpedagogiska kurser jag tvingats sitta av ingick en brilliant entimmeföreläsning av en pedagogikprofessor. En provocerande, tankediger, rolig och lärd enmansförställning.
    Ämnet för hans föreläsning: Varför katedrala föreläsningar är värdelösa och bör avskaffas!

    Pedagogosk teori är nog bra, men empiri är bättre!

    2018.01.18