Resursfördelningens nyckfullhet

2012-06-18

Alla forskare lägger ner otroligt mycket tid på att skriva projektansökningar. Vi vet att det är ett risktagande med den begränsade tid till fritt disponerad tid vi har som insats. Ofta är det mindre än var tionde som får några pengar. Men sådana är förutsättningarna och dem känner vi till. Visserligen kan man fråga sig om forskarsamhället i stort tjänar på det här systemet. Ibland har jag en känsla av att det läggs ner väl så mycket tid på ansökningar som på forskning. Det gäller inte minst i den akademiska världen.

Vi är saliga när vi hör till de lyckligt lottade. Och bedrövade när vi hamnar på förlorarnas sida. Ofta är det svårt att förstå på vilka grunder de framgångsrika projekten sållats ut från dem som fått stå tillbaka. Jag har inga problem att förstå att bedömningsgrupperna har en grannlaga uppgift. Ändå har man alldeles för ofta en känsla av att det som är politiskt korrekt eller gångbart, användandet av populär terminologi, personliga preferenser hos de sakkunniga och allmän nyckfullhet spelar en inte oväsentlig roll i sammanhanget. Och är det så är det förstås olyckligt.

Häromdagen kom Formas besked om tilldelningen av forskningsresurser i utlysningen för samisk forskning. Den hade föregåtts av en hearing där mötet enigt framförde åsikten att det var angeläget med en samlande kraft. Allt för många forskare är spridda över landet och mellan ämnesdiscipliner. Koordinering och samordning är av nöden, liksom en tydlig dialog med framför allt Sametinget. Ett miljöstöd infördes också som en del av utlysningen. Men inget delades ut. Vän av ordning undrar varför? Från samiskt håll har man lyft fram tre forskningsområden som särskilt angelägna; juridiska förhållanden, rovdjurens härjningar och hälsa. Det första området fick inget projekt beviljat, inte det andra heller medan det tredje fick ett litet stöd till SLU i Alnarp i Skåne. Och hur tänkte man här? Jag tror inte man hade landat i samma resultat om samerna fått ha en röst i beslutsprocessen.

Nu ska det understrykas att jag i grund och botten inte är helt missnöjd. Mitt universitet fick sju av tio projekt. Jag inser att också det kan man ha synpunkter på. Och att alla inte kan bli nöjda. Så är det.  Man får ruska på sig och trampa vidare. Men det hade gått lättare om rimliga förklaringar stod till buds. Och de saknas alldeles för ofta…..

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter