Akademisk karriär och barn?

2016-09-23

Min man och jag bestämde oss för att skaffa barn när jag var postdoktor vid Caltech. Men inte förrän flera år senare fick jag barn med hjälp av IVF. Många unga kvinnor oroar sig för kombinationen barn och akademisk karriär. Jag hör detta i Sverige idag – vilket skrämmer mig. Jag vet till och med svenska kvinnliga professorer som avråder yngre kvinnor att skaffa barn. Jag vill utmana detta synsätt och argumentera att om man som kvinna vill nå en ledarposition så är universitetsvärlden ett av de bästa ställena. Ändå visar studier att kvinnor mellan 35-50 år inom universitetsvärlden har färre barn än kvinnor i samma ålder inom andra yrken.

Var man än gör karriär så kräver det många timmar och att man har ett starkt eget driv. Det får man inte glömma. Men det finns fördelar med universitetsvärlden. Det mest unika med att vara professor jämfört med andra ledande positioner är den stora flexibiliteten. Jag har genomfört både fakultetsmöten och interjuver med krypande bebis vid min sida. Då barnen gick i lågstadiet promenerade jag med dem till skolan varje dag. De kan komma till kontoret för att göra läxor eller dricka varm choklad. Jag kan gå ifrån för tandläkarbesök eller jobba hemifrån om de är sjuka. Det är frihet under ansvar som gäller.

Jag minns när jag började som professor i New Orleans 1999, då hade kvinnliga professorer runt mig inga barn. Det var ett aktivt val av dem att välja karriär framför familj. När jag blev gravid 2001 fanns det ingen förebild på institutionen eftersom jag var den första och enda kvinnliga professorn. Men just därför kunde jag skapa mina alldeles egna regler. Jag bad till exempel om ett handikapptillstånd så jag kunde parkera bilen precis utanför mitt kontor (parkering var ett problem på Tulane). Mina manliga kolleger ordnade till och med en babyshower åt mig. Eftersom det inte existerade mammaledighet, tog jag ut sabbatical (återkommer till detta i annat inlägg) när Selma föddes, och kunde därmed vara hemma mycket den terminen.

När jag några år senare flyttade till Houston fick jag för första gången kvinnliga kolleger med barn – deras lösning visade sig vara män som jobbade hemifrån eller inte alls. Men mina kolleger vid Rice hade endast ett barn var, så när jag blev gravid med Hilda 2005 tyckte de jag var djärv… Min dekanus på den tiden var en äldre kvinna som valt karriären framför barn och, trots mina framgångar, befordrade hon mig aldrig.

Saker har förbättras med åren och Sverige är ett föregångsland med dagis, pappaledigt och föreskrifter runt föräldraledighet. Oberoende av regler, för mig är barnen en styrka. Även om jag lägger färre timmar på forskningen, har jag blivit mer effektiv. Föräldraskapet har gett mig perspektiv på livet. Jag hoppas vara en förebild för unga kvinnor som vill göra akademisk karriär och ha barn. Mitt budskap är att det går visst – skapa din egen väg.

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter