Om vådan med tvärvetenskap

2014-01-15

Jag har förmånen att forska vid Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet. Det är att betrakta som en förmån eftersom centret inhyser och har inhyst en mångfald av forskare från så disparata ämnen som biologi (mitt eget ämne), historia, matematik, arkeologi, statsvetenskap, antropologi, psykologi, lingvistik och sociologi, för att nämna några. Den här bredden av kunskap vid ett och samma centrum är enormt intellektuellt stimulerande.

Syftet med centret är att undersöka om det ger någon ökad förståelse att betrakta kulturell förändring som en evolutionär process. Eftersom den evolutionära förståelsen gett så oerhört många insikter inom biologin kanske det skulle vara fruktbart att låna metoder från biologin till kulturforskningen? För att förtydliga, så betyder ”kultur” i det här sammanhanget allt som någon kan lära sig av någon annan.

Att lära sig av andra är inte enbart en mänsklig färdighet utan finns i enklare form även hos andra djur. Men det är en avgrundsdjup skillnad mellan att överföra kunskap om hur man knäcker nötter mellan två stenar (som exempelvis schimpanser gör) och den enorma kunskapsförmedling som sker mellan människor. Människan har tagit kulturell utveckling till en helt annan nivå genom sin förmåga att ackumulera kunskap – sin förmåga till kumulativ kultur.

Ser man noggrant på kulturell förändring är det uppenbart att det är fråga om en evolutionär process. Precis som inom biologisk evolution så finns det ett arv av egenskaper/kunskap, en variation hos dessa egenskaper/denna kunskap, och en ojämlik kopiering av dessa egenskaper/denna kunskap över tid. Men bara den insikten i sig gör inte att det är fruktbart att låna tankar från biologin, det finns nämligen en avgörande skillnad som rör till hela projektet.

I biologisk evolution så överförs egenskaper som fysiska informationspaket: gener. När man överför kulturell kunskap överförs ingenting liknande (de postulerade ”memerna” existerar inte i fysisk form) utan information som ska förmedlas måste översättas från sin existens inne i en hjärna till ett kommunikationsmedium – det kan till exempel vara talat språk, skrift eller en förevisning. Sedan måste informationen översättas igen, för att kunna inkorporeras i nästa hjärna ­– på den som ska lära sig. Den här processen, med minst två översättningar på vägen, i det närmaste garanterar att kopieringen inte blir riktigt rätt, en skillnad med följdverkningar som gör att biologisk och kulturell evolution är väldigt olika processer.

Men är skillnaden för fundamental för att kunna överbryggas? Det återstår att se. Liknande forskning på kulturell evolution pågår för närvarande på många universitet internationellt, även om den diversa sammansättningen av forskare på Centrum för evolutionär kulturforskning är världsunik.

Det finns dock inneboende problem med tvärvetenskap som man måste vara medveten om. Problemet att lösa är att bedriva bra tvärvetenskap – dvs. av den typen som håller tillräckligt hög kvalitet inom alla ämnen, istället för sådan som inte är tillräckligt bra för att platsa någonstans. Att bara ta kunskap man redan har i ett ämne och tvinga den på ett nytt ämnesområde är en lätt frestelse att falla för. Då är det centralt att det i rummen bredvid sitter forskare med exakt den kompetens man själv saknar som kan peka på det man missat. Bra tvärvetenskap måste vara mångvetenskaplig – de inblandade forskarna måste ha kompetens inom alla de ämnesområden som berörs.

Det andra problemet är att mångvetenskap inte sällan hamnar mellan de administrativa stolarna. Till exempel, när vi studerar kulturell förändring så kan intresset vara riktat mot processer som gäller all kunskapsöverföring. Detta kan gälla psykologiska egenskaper som förklarar varför viss kunskap sprider sig lättare än annan där forskningen kan inriktas på att analysera så disparata fenomen som styrelseskick, klädmode eller religiös tro. Men var skickar man en ansökan för en sådan bred jämförande undersökning? Exemplifierar man för mycket hamnar ansökan hos statsvetare, modevetare eller religionsvetare. Där tar det oftast stopp då det inte är de ämnena som egentligen ska efterforskas, utan en mer grundläggande process, gemensam för dem alla. Exemplifierar man å andra sidan för lite går ansökan inte att skicka någonstans eftersom den då helt saknar logisk ämnestillhörighet.

Det här är två fundamentala problem med tvärvetenskap – att man måste ha ämneskompetens inom flera fält och att det gränsöverskridande tillvägagångssättet medför byråkratiska problem. Men förhoppningsvis är vinsterna stora. För vad är det som är så speciellt med människan som gör att det bara är vi bland alla djur som har förmåga till kulturell utveckling? Och varför gick kulturutvecklingen så långsamt i mänsklighetens gryning för att ha en så explosiv förändringshastighet i nuet? Det är två frågor som en evolutionär förståelse av kulturutveckling potentiellt kan ge svar på.

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter