Varför så många möten?

2012-10-30

The People’s front of Judeas’ handlingsförlamade möten i Life of Brian kan idag generaliseras till de flesta organisationer, inte bara de vänstersekter som Monty Python parodierar i filmen.

Det är troligt att det aldrig har hållits så mycket möten som nuförtiden. Aldrig har så många människor ägnat så mycket tid åt att sitta ner runt mötesbord och prata om olika aktiviteter, snarare än att utföra dem. Den aktivitet som jag själv främst borde ägna mig åt under denna termin – forskning – pratas idag sönder vid så många olika möten att det är svårt att få tid att bedriva själva forskningen.

Varför förekommer det så många möten? Som statsvetare har jag funderat på frågan ur ett maktperspektiv. För det första menar jag att möten är extra utbredda i nya organisationer, alternativt i samverkan mellan organisationer, där auktoritetsstrukturerna är oklara. För det andra fokuserar vi idag mer än någonsin på ledarskap – och vad ska en ledare göra annat än hålla möten? Chefer behöver möten för att signalera att de styr sina organisationer. För det tredje, och kopplat till det andra, har alltfler diffusa professioner växt fram, vars operativa uppgifter är oklara, varvid mötena behövs för att avgränsa eller rentav aktivera dessa professioner.

Ett exempel på det senare är ”samordnare”. I en både rolig och dystopisk artikel, Möteskultur i ungdomsvården i Socialvetenskaplig tidskrift (nedladdningsbar), undersöker sociologiprofessorn Malin Åkerström hur samordnares främsta arbetsuppgift är att aktivera sig och andra via möten. I artikeln listas 24 typer av möten som samordnare inom ungdomsvården anordnar. Mötena aktualiserar just makt och auktoritet mellan dessa samordnare och de olika professionerna inom ungdomsvården. Detta innebär att ju fler verksamheter som arrangeras i samverkansformer såsom projekt och nätverk, desto mer möten måste hållas för att markera revir och för att avgränsa vem som får göra vad. I hela denna hektiska mötesaktivitet, menar Åkerström, finns det risk att de som verksamheterna är till för – dvs ungdomarna – glöms bort.

Vi har alltså inte lämnat Kafkabyråkratin bakom oss, tvärtom är vårt nätverkssamhälle med stigande fart på väg in i den. Alltfler aktiviteter kommer att påminna om Monty Python-klippet – mer prat, mindre handling.

För att avsluta något mer optimistiskt, så kan också en utbredd möteskultur tyda på ett demokratiskt samhälle. Chefer i USA lär hålla mindre möten än chefer i Sverige. Å andra sidan hamnar Sverige högre än USA i de flesta mätningar gällande effektivitet i offentlig förvaltning. Kanske vi måste stå ut med alla dessa möten, eftersom de skapar den konsensus som trots allt är en nödvändig förutsättning för handling?

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter