Vad får akademiker twittra?

Det finns även en viss kritik om att akademiker inte är tillräckligt aktiva i aktuella debatter. Därför är det speciellt intressant med den grupp akademiker som tydligt uttalar sig om dagsaktuella händelser via sociala medier.

Det finns idag ingen anledning att göra det eftersom belöningssystemet inom akademin är byggt på betydligt långsammare medier. Skälet till deras interaktion utanför akademin är intresse och patos för sitt valda forskningsområde. Sådana akademiker bör uppmuntras – men tyvärr är det inte så.

Forskaren Steven Salaita är inriktad på jämförande litteratur och postkolonialism. Han var associate professor (motsvarande docent) vid prestigeuniversitetet Virginia Tech men valde att säga upp sig när han fick ett bättre erbjudande av University of Illinois. Salaita är en stjärna som rekryteras för att öka prestigen hos de universitet som har lyckan att locka honom till sig.

Hans nya tjänst skulle börja januari 2014 men de kom överens om tillträde 16 augusti 2014. Allt var klart, han sade upp sin tjänst i oktober 2013, sålde och köpte hus, flyttade familj och var i regelbunden kontakt med den institution där hans planerade undervisning och forskning skulle ske. Allt var klart.

Det fanns några detaljer att ordna upp. Bland annat måste alla tjänster godkännas av universitetets förtroendevalda – en formalitet. Den 1 augusti 2014 fick Salaita ett brev om att erbjudandet om anställning tagits tillbaka. De förtroendevalda hade valt att inte godkänna anställningen.

Anledningen till deras missnöje? Salaita hade i en rad kritiska inlägg på sitt Twitterkonto skrivit kritiskt och starkt emot de senaste våldsamheterna i Palestina. Detta är inte så konstigt. En postkolonialistisk forskare med inriktning på mellanöstern skulle naturligtvis skriva om detta. Salaita är det som vi alla tycker en forskare ska vara – engagerad i frågor som rör hans forskning och villig att inte bara skriva böcker och artiklar. En forskare som ger sig in i den offentliga debatten.

Men belöningsstrukturen finns inte där. Den forskare som vill ge sig in i den offentliga debatten har endast lite beröm att hämta, och kan i värsta fall även skada sin karriär genom sitt engagemang.

Steven Salaita har stämt University of Illinois.