Vem vill bli ingenjör?

2019-02-18

Kanske är det för att jag är ingenjör, men jag är övertygad om att Sverige är känt i världen för att vara ett teknik- och vetenskapsland. Vi lyfte oss ur fattigdom med hjälp av effektiv fördelningspolitik och framgångsrika teknikföretag och i mer än 100 år har vi delat ut världens mest prestigefyllda vetenskapspris i Alfred Nobels namn. En sådan historia bidrar kanske till att innovationskraft och förmåga att utveckla framtidens teknik tas för givna, men det här bestäms inte av naturlagar.

För snart tio år sedan jämförde jag i en krönika färsk högskolestatistik från SCB med antalet ansökningar till tv-programmet Idol. Sångtävlingen hade lockat fler sökande än alla högre tekniska utbildningar i landet sammanlagt och jag ville peka på ett tecken i tiden. Unga tycktes i allt mindre utsträckning drömma om att utveckla framtidens teknik. I en tid där teknik inte bara är ett självklart hjälpmedel i vardagen, utan också en oumbärlig del av infrastrukturen, är trenden med sjunkande intresse för ingenjörsyrket både förvånande och oroande.

Drömmar må vara personliga och individuella, men de påverkas mycket av vår omgivning. Därför spelar det roll vad och vem som lyfts fram i det allmänna bruset.

Trots detta kända faktum har rapporterna om ingenjörsbrist inte blivit färre sedan krönikan skrevs. Tvärt om. Vad har då gått snett i marknadsföringen? Det råder ingen brist på framgångsrika ingenjörer vars enskilda bidrag haft en viktig inverkan på vårt samhällsbygge, men de syns sällan till. Går man genom Arlandas terminal 5 möts man av ett stort antal svenska kändisars ansikten, men det är väldigt glest mellan ingenjörerna (personligen hittar jag ingen där).

Tittar vi på våra nya sedlar ser vi att banbrytande vetenskapsmän som Carl von Linné och Christopher Polhem har bytts ut mot Greta Garbo och Birgit Nilsson. Var är Eva Ekeblad och Sven Wingquist? Visst ska också viktiga kulturpersonligheter lyftas fram (liksom andra yrkesgrupper), men inte en enda av de sex olika valörerna har en representant från de så centrala natur- och ingenjörsvetenskaperna.

Det offentliga rummet skulle kunna användas för att öka intresset för ingenjörsyrket. Varför inte visa upp de fantastiska män och kvinnor som står bakom all den fascinerande teknik vi älskar (eller åtminstone använder)?

Kanske är det för att jag är ingenjör, men som utlandssvensk är det tydligt för mig hur de här vetenskaperna förenar Sverige med världen. De utgör med sina universella språk den plattform som gör oss autonoma men ändå till en integrerad del av den globala utvecklingen. Därför är de så viktiga och därför måste vi göra allt för att de unga ska fortsätta vilja bli ingenjörer.

2 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Magnus T

    Beror på vad man jämför.

    Är sångtävlingar populärare än ingenjörsutbildningar? Så har det väl alltid varit.

    Är det brist på ingenjörer pga ökad efterfrågan? Japp, och det är ett positivt problem.

    En mer intressant fråga tycks mig vara: Sjunker intresset för ingenjörsutbildning nu jämfört med förr, om man viktar mot den ständigt ökande efterfrågan?

    2019.02.19

  • Marina Rantanen Modeer

    Ja efterfrågan på ingenjörer har ökat och dessutom har tillgången till utbildning ökat radikalt i Sverige jämfört med 100 år sedan (strukturella och ekonomiska hinder för att ta del av en högre utbildning har man arbetat hårt med att radera). Så att jämföra med tidigt 1900-tal är förstås inte helt relevant. Däremot finns andra problem, exempelvis genomströmningen av studenter på ingenjörsutbildningarna.

    Ulrika Lindstrand, förbundsordförande Sveriges Ingenjörer, skriver i SvD 2017:
    "Av alla nyantagna till högskolans program påbörjar nära 20 procent ett ingenjörs­program, antingen till civilingenjör eller till högskoleingenjör. Det är fyra gånger fler än de som antas till sjuksköterskeutbildningen. Samtidigt intar ingenjörsutbildningarna botten­placeringarna över andelen som tar sig igenom utbildningen. På civilingenjörsutbildningen tar bara hälften examen och på högskoleingenjörsutbildningen är andelen ännu lägre."

    Jag har tidigare skrivit om problemet med utbildningen i grundskolan. Där kan man inte anklaga eleverna för ointresse, men däremot skolpolitiken och utbildningsväsendet för att faktiska släcka eventuellt intresse hos barnen. Jag har även fått reaktionen att exempelvis syokonsulenter i grundskolan ibland rent av avråder barn från att sikta på ingenjörsyrket.

    Så i slutsats kan jag konstatera att det självklart inte bara handlar om ungas intresse, det finns gott om nyfikna och tekniskt intresserade barn, men de blir inte uppmuntrade och stöttade i tillräckligt hög grad. Där tycker jag att det offentliga ska kliva in och arbeta på att inspirera och faktiskt se till att barnen får rätt utbildning. Det här inlägget behandlar bara ena delen av det arbetet.

    2019.02.20