Valet till Europaparlamentet fortfarande ett andra rangens val

2014-05-26

Igår avgjordes det femte Europaparlamentsvalet i Sverige sedan vi blev medlemmar av den Europeiska unionen. Ur ett demokratiperspektiv har Europaparlamentsvalet varit allt annat än en solskenshistoria. Valen har karaktäriserats av ett lågt valdeltagande men också i lågintensiva valrörelser och att de politiska sakfrågorna mer eller mindre handlat om inrikespolitiska angelägenheter eller frågor som Europaparlamentet inte har beslutsrätt kring. Att Europaparlamentsvalen ofta ser ut så här beror på det som inom statsvetenskaplig forskning kallas för andra rangens val. Jämfört med första rangens val – oftast nationella val – utmärks andra rangens val av just ett lägre intresse från samtliga inblandade aktörer. Såväl politiker, partier, medier och väljare uppfattar valet som mindre viktigt, vilket leder till en mindre intensiv valrörelse med lägre väljarmobilisering och där ofta små och nya partier går framåt på bekostnad av större och regeringsbärande partier. Anledningar till att val av första och andra rang utvecklar olika logik handlar om hur mycket som uppfattas stå på spel. I nationella val står regeringsfrågan på spel och styrkeförhållandena i det nationella parlamentet avspeglas i vem eller vilka partier som kan bilda regering. I Europaparlamentsval finns ingen sådan motsvarighet och det är en av anledningarna att valet uppfattas som mindre viktigt.

I vilken utsträckning bär då 2014 års Europaparlamentsval i Sverige spår av tecknen på ett andra rangens val?

För det första, även denna gången var valrörelsen kort om än kanske mer intensiv än i tidigare Europaparlamentsval. Vi fick se och höra utfrågningar av toppkandidater i såväl radio, TV som i webbsändingar. Samtidigt, den partiledardebatt som SVT genomförde endast tre veckor före Europaparlamentsvalet ignorerade nästan helt EU-relaterade frågor. Huruvida väljarna har haft mer kontakter med partierna under valrörelsen återstår att se, sådana fördjupade analyser har vi möjlighet att göra senare i höst när Europaparlamentsvalundersökningen som Göteborgs universitet och SCB genomför just nu är klar. Vi kan dock redan nu konstatera att liksom i tidigare Europaparlamentsval är det en stor andel väljare som bestämmer sitt val sent. Enligt SVT:s Vallokalsundersökning (VALU) var det omkring 40 procent av väljarna som bestämde sitt val under sista veckan. I samband med Riksdagsval brukar motsvarande siffra ligga runt 30 procent.

För det andra, även om valdeltagandet har ökat – vilket naturligtvis är något mycket positivt om man tycker att ett högt valdeltagande är bra för den demokratiska legitimiteten och representativiteten – går det att konstatera att valdeltagandet fortfarande är lågt. Valnattsresultatet indikerar att valdeltagandet i Europaparlamentsvalet ökat med omkring 5 procentenheter och att Sverige hamnar över genomsnittet i EU. Samtidigt, omkring hälften av de röstberättigade väljarna i Sverige har inte röstat, medan det i senaste Riksdagsvalet bara var cirka 15 procent av de röstberättigade som avstod från att rösta.

För det tredje, vi fortsätter att se ett tydligt mönster där mindre och nya partier belönas av väljarna medan större regeringsbärande partier straffas. Fler väljare röstar med andra ord på andra partier än det parti som de sympatiserar med på riksplanet. När regeringsfrågan inte dominerar och valet uppfattas som mindre viktigt kan alltså andra partialternativ komma i fråga. Moderaterna gör sitt sämsta Europaparlamentsval någonsin och tappar ett mandat samtidigt som Miljöpartiet blir näst största parti och både Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ tar plats i Europaparlamentet. Socialdemokraterna gör samma valresultat som 2009 vilket innebär att de tangerar sitt sämsta resultat. Att även Socialdemokraterna får sämre röststöd jämfört med hur opinionen inför Riksdagsvalet ser ut följer också logiken om andra rangens val. Folkpartiet backar och tappar ett mandat men är fortfarande mer populära i Europaparlamentsval jämfört med i Riksdagsval. Centerpartiet och Kristdemokraterna går framåt och är båda också större än i opinionsläget inför Riksdagsvalet. Sammanfattningsvis, Moderaterna och Socialdemokraterna presterar sämre i gårdagens val såväl jämfört med både Riksdagsvalet 2010 som i opinionsläget inför årets Riksdagsvalet. Bland övriga partier gör samtliga ett bättre val i förhållande till senaste Riksdagsvalet och i förhållande till opinionsläget. Dessa trender är också helt i linje med teorin om andra rangens val.

En ytterligare reflektion är att framgångar för nya partier i svenska Europaparlamentsval hittills inte lett till framgång i efterföljande Riksdagsval. Varken Junilistan eller Piratpartiet har lyckats komma in i Riksdagen. Vidare har båda partierna det gemensamt att de inte lyckats försvara sina valframgångar i nästkommande Europaparlamentsval. Både Junilistan och Piratpartiet förlorade sina mandat 2009 respektive 2014 års Europaparlamentsval. När valet uppfattas som mindre viktigt är det också svårare för utmanarpartier att behålla sitt röststöd eftersom väljarna generellt är mer benägna att byta parti. Med ett Riksdagsval runt hörnet blir det extra intressant att se huruvida valframgångar och valmotgångar i gårdagens Europaparlamentsval i högre grad än som varit fallet tidigare påverkar väljarna i det kommande valet eller inte.

 

 

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter