Om det fasansfulla på olika sätt

2013-09-19

Idag disputerar en av mina vänner och tidigare kollegor på Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet, Jill Trenholm. Hennes avhandling handlar om användandet och konsekvenserna av sexuellt våld som vapen i krig, närmare bestämt i östra delen av den Demokratiska Republiken Kongo. När Jill har pratat om sin forskning har jag fyllts av både undran och beundran av hur hon har orkat möta det hon har mött under sitt fältarbete. Hon har intervjuat både tidigare barnsoldater som med systematik och våldsamma metoder har konstruerats att bli våldsutövare och kvinnor som utsatts för olika former av brutalt sexuellt våld och som trots enorm fysisk och psykisk smärta från till exempel fistelskador, stigmatisering och utfrysning hittar vägar att läka och hantera sin vardagliga tillvaro. Jills avhandling synliggör en verklighet som ter sig nästan overklig trots att den är i allra högsta grad verklig. Före detta barnsoldater vittnar om hur de på olika sätt, till exempel genom olika former av droger, försöker frikoppla och avskärma sig från den verklighet som utgör deras vardag. Kvinnor, överlevare efter brutala övergrepp, talar om mångdimensionella förluster av identitet och av känslan av att vara människa.

Det material Jill lyfter fram i sin avhandling, de erfarenheter hon synliggör, är så fasansfulla att de får mig att må fysiskt illa och jag märker att jag måste svälja en återkommande klump i halsen under läsningen. Samtidigt gör Jills sätt att framställa och närma sig materialet avhandlingen till upplyftande läsning. Den är en fantastisk motvikt mot mediabilder som exploaterar utsatta flickor och kvinnor enbart som offer. En uppmärksammad artikel i Läkartidningen för en dryg månad sedan inleds till exempel med konstaterandet att i Kongo är det farligare att vara flicka än soldat och rapporterar sedan om det ena fasansfulla övergreppet efter det andra. Fokus i artikeln är på de utsatta flickorna och kvinnorna som offer och de reduceras till trasiga kroppar, till objekt för andras blick. De blir brickor i ett medialt spel drivet av sensationslystnad. Till skillnad från den här bilden synliggör Jill i sitt arbete de utsatta kvinnornas kraft och motstånd, deras egen fokusering på och strategier för överlevnad och hon ger också en komplex bild av förövarna som ofta är barnsoldater som söker egna strategier för överlevnad. Till alla som läst och förfasats över mediabilderna från krigets Kongo är min uppmaning att läsa Jill Trenholms avhandling, inte för att förminska känslan av fasa eller förneka att det fasansfulla är fasansfullt, utan för att nyansera alltför ensidiga perspektiv som exploaterar och förminskar individers erfarenheter och berättelser.

Jill Trenholms avhandling Women Survivors, Lost Children and Traumatized Masculinities: The Phenomena of Rape and War in Eastern Democratic Republic of Congo finns att ladda ner här: http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:639033/FULLTEXT01.pdf. Läs den!

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter