Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Rusta studenter med användbart språk

Det finns ett uppenbart glapp mellan forskarvärldens globala diskussion på engelska och det nationella kunskapssamhället som, flerspråkighet till trots, uppbärs på och av svenska, skriver Linus Salö.

En klok språkpolitik för högskolesektorn bygger på denna insikt, och planlägger om publiceringsspråk och undervisningsspråk på pragmatiska, ändamålsenliga vis. Här finns goda exempel där man tycks ha utvecklat en tankegång om vad för slags språkkunskaper de utexaminerade studenterna bör ha.

På psykologprogrammet har svenska sin givna plats. Det verkar klokt att vara rustad med ett fungerande språk inför mötet med patienter och landstingens byråkrati. Studenter som däremot läser psykologi med sikte på doktorandstudier, ja där är behoven andra och mer engelska är befogat. Mindre ändamålsenliga exempel finns nog också.

För en tid sedan var jag på ett seminarium om KTH:s interna språkpolitik. En representant från arbetslivet sa där att nyexaminerade ingenjörer från Uppsala anses stå högre i kurs, eftersom de fått med sig ett svenskt fackspråk från sina utbildningar. Jag vet inte om det stämmer. Men mer allmänt kan det nog vara så att en del nyexade studenter med viss förvåning märker hur mycket professionsspecifik svenska som används i arbetslivet.

Denna fråga är alls inte enkel att lösa. Ur ett kursplaneringsperspektiv är det svårt att relatera till högtflygande problembeskrivningar om vetenskapssvenskans användbarhet eller farhågor om en kluven offentlighet. Problemet är av praktisk art.

Inom många fält bärs kunskapen upp på engelska, och icke-svenskspråkiga lärare behöver engageras i undervisningen. Jag har själv mött problemen också i valet av lämplig kurslitteratur, där det som finns på svenska inte kan mäta sig med det vid den engelskspråkiga forskningsfronten. Vad väljer man, en begriplig men banal text på svenska eller en bra men alldeles för komplex text på engelska? Lite av båda?

Det är svårt att lasta den enskilde läraren för något som i grunden handlar om större kunskapspolitiska frågor. Vilka problem finns med de mekanismer och tekniker som implementerats för att – ofta befogat – förmå forskare att koppla upp sig mot en internationell forskningsdiskussion? Hur hänger det samman med bristen på tidskrifter och förlag som ger ut svenskspråkig produktion? Här finns kunskapspolitiska kopplingar mellan utbildning och forskning. Det sistnämnda områdets språkpolitik blir mitt ämne nästa gång.

Mer om skribenten

  • Linus Salö

    Forskare i sociolingvistik

    Han skriver om kunskapspolitik och språkanvändning i akademiska sammanhang. Linus Salö forskar om akademikers inblandning i tillkomsten av policyer och vetenskapens sociala verkningar.

Relaterat innehåll

Krönika 30 januari 2024

Nu är de nationella riktlinjerna för öppen vetenskap klara. Erik Stattin skriver om arbetet med regeringsuppdraget och hur riktlinjerna tagits emot.

Nyhet 28 november 2023

Siv Engelmark

Nu ska de avtal som reglerar svenska forskares publiceringar i vetenskapliga tidskrifter omförhandlas. En färsk rapport från SUHF ska ge underlag för arbetet. Målet är att publicer...

Krönika 27 november 2023

Hur många vetenskapliga texter finns det som definierar en forskare? Bengt Johansson skriver om böckerna som verkligen betytt något för honom.