Fjuttig engelska eller mossig svenska?

2020-03-09

Det centrala mediet för vetenskaplig produktion har sedan länge varit text. Med tiden har särskilt tidskriftsartikeln blivit den dominerande skriftliga genren. Under senare år tillkom artiklar i indexerade tidskrifter, varav merparten bara accepterar engelskspråkiga bidrag. Rätt mycket har övergetts längs vägen: andra medier så som film, andra skriftgenrer så som böcker och tidskriftsartiklar på andra språk, så som svenska. Allt detta finns förstås kvar inom många discipliner, men i det stora hela stöps den vetenskapliga produktionen i samma mall. Är det något att sörja? Ja, säger förespråkare för vetenskapens mångfald. Nej, säger förespråkare för vetenskapens standardisering och den akademiska kunskapens enande.

Oavsett ståndpunkt är det värdefullt att tänka på engelskans frammarsch inom vetenskaplig publicering som en form av likformighet bland andra. För många discipliner är utvecklingen okontroversiell, de har sedan länge orienterat sig mot det internationella. Språkfrågan är ett icke-problem. Vetenskapssvenskan finns inte kvar i disciplinens mannaminne. Jag har intervjuat professorer i fysik, datavetenskap och psykologi som haft uppriktigt svårt att förstå vad språkvetaren fiskat efter.

Historien har format andra discipliner på andra vis, där förankring i och orientering mot det nationella förblivit stark. Men med internationalisering som forskningspolitisk vision har en sådan inställning blivit något att få bukt med. Dessa discipliner anses behöva ompröva sina avnämare och övergå till engelskspråkig publicering. Hur den här processen går till kan uttydas i undertexten till de budskap och policyer som forskare förhåller sig till: Skriv för all del din artikel på svenska, men tro inte att det ger några pengagivande poäng. Skriv en bok på svenska, men utgå inte från att du kan åberopa den i konkurrensen om jobb och forskningsmedel. Ha gärna era svenskspråkiga tidskrifter, men förvänta inget stöd från statens forskningsråd. Skriv du din forskningsansökan på svenska, men du vi läser den inte.

Det är inom sådana discipliner som språkfrågan – och allt vad den är förknippad med – blir särskilt intressant. Här har vissa personer lika starka känslor för sammanläggningsavhandlingars förtjänster som andra har för deras brister. Det är heller inte givet vad valet av publiceringsspråk står för, eller vad det säger om forskarna. För den ene ses produktion på engelska som en kvalitetsstämpel, något som de dugligaste ägnar sig åt, men som medelmåttorna undviker. Det svenska står för det provinsiella, mossiga, dåliga.

För den andre står den svenskspråkiga monografin för soliditet och gedigenhet – de som inte klarar det får skriva fjuttiga artiklar i journaler. Engelska ses som utryck för ett slags medlöperi, som inte imponerar. Inom forskningsfält där den här inställningen är vanlig är publikationer på engelska inte alls en säker karriärinvestering. Här kan man istället hysa åsikten att jobben bör gå till dem som skrev sin avhandling på svenska, för att upprätthålla en skyddad zon för svenskspråkig produktion och nationella värden. Intressant var ordet, sa Bull.

25

4 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Frank Wollheim

    Det sorgligaste är att vissa språk, frist tyskan, i vårt skolsystem har fått en närmast utrotningshotad plats. Jag kostill Sverige som 5-åring och har tack vare kloka föräldrar har vuxit upp tvåspråkigt tyska + svenska. Två av mina barnbarn ville ha tyska somandra utländska språk men det fanns ingen sådan undervisning på deras skolor.

    2020.03.12

  • Karin M Danielsson

    Ja det är intressant, men det är också ett faktum att den hårdare konkurrensen i (indexerade) engelskspråkiga tidskrifter är ett mått på kvalitet. (Jag utgår förresten ifrån att ditt "journaler" var ett misstag och inte nån sorts ironi? Jag har svårt att tro att någon som skriver vetenskapligt på svenska skulle använda en sån anglicism. :-) )

    2020.03.12

  • Bengt Johannisson

    Det är viktiga frågor som du, Linus, tar upp även om jag tycker att du kunde utveckla resonemanget genom att ta upp skillnader mellan t ex humanistisk, samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig forskning. Och diskutera den utarmning av tolkning och analys som blir en självklar konsekvens av att inte skriva på sitt modersmål.

    Själv tillhör jag den generation forskare i samhällsvetenskap som hann bli docent innan jag publicerat en enda engelsk text i det ämne som jag senare blev professor i (är emeritus nu). Det var tufft att etablera sig internationellt utan att ha med sig engelskan som ett självklart språkverktyg.

    Idag konstaterar jag att de flesta forskare i mitt ämne, oavsett om de har engelska eller annat hemspråk, har en torftig ordbehandling, särskild när deras metod står naturvetenskapernas nära. Själv fortsätter jag som forskare med min knackiga engelska men underhåller och utvecklar min svenska språkfärdighet genom att delta i olika debatter på hemmaplan. Sådant engagemang är ju faktiskt också ett av svenska forskares ansvar.

    2020.03.12

  • Linus Salö

    Så roligt att ni vill diskutera detta!

    Till Frank: Det finns en ganska ny doktorsavhandling som handlar om främmandespråken i utbildningssystemet (vem läser vad): http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1360033&dswid=-9590

    Till Karin: Ja, det här med "journaler" är delvis ironi, men det är också det ord som ofta används, inte minst av psykologerna. Själv säger jag tidskrift. Och visst är publikationer i fina sådana ofta ett mått på kvalitet, men eftersom detta ligger i betraktarens öga (= sakkunnigas ögon) så kan man inte vara så säker i alla fält ...

    Till Bengt: Ja, sådana skillnader är mycket viktiga. Det är dessvärre lite snålt med utrymme för nyanser i dessa texter, men jag kan försäkra att de inte är bortglömda i mitt tänkande (eller i andra skriverier).

    2020.03.13

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter