Vill du spela fotboll eller gå på gymnastik?

2020-05-18

Att förstå världen och sätta mig in i såväl nya som etablerade forskningsfält är inte bara något som jag de senaste åren gjort i min utbildning eller i mitt jobb. Podcasts, artiklar och youtube-videor med forskningsanknytning är nu en stor del av min vardag och att ta en kopp kaffe och prata om världen och olika fenomen med en likasinnad är något av det bästa jag vet. För mig är naturvetenskap och teknik en stor del av mitt vardagliga liv och ett intresse som jag delar med många andra i min närhet.

Men så har det inte alltid varit. När jag gick ut gymnasiet hade jag inte ens reflekterat över att man kunde spendera sin fritid med annat än träning eller musik. Speciellt sport verkade vara det naturliga valet för min omgivning och det som jag uppfattade som normalt att ägna fritiden åt. Under min uppväxt i en liten by i Blekinge var det inget tal om att laborera på fritiden eller att gå med i någon förening som höll på med naturvetenskapliga ämnen eller på annat sätt utforskade vetenskapens förunderliga värld. Utanför sportarenan verkade det eka tomt för de barn och ungdomar som hade andra intressen än de typiska ishockey, fotboll, ridning och dans. Var fanns möjligheterna för dessa barn?

Redan i unga år var jag intresserad av att förstå världen. Jag minns naturkunskapslektionerna på lågstadiet då vi byggde ekosystem i en glaslåda och med hjälp av gips och ballonger trollade fram vårt solsystem. Men min nyfikenhet sträckte sig mycket längre än så. För min pappa tycktes mina frågor om världen aldrig riktigt ta slut. De stillades inte ens av alla nummer av Illustrerad vetenskap som jag konsumerade när jag lärt mig läsa så bra att jag kunde ta till mig innehållet.

Om någon hade frågat mig om jag velat gå med i en klubb som ägnade sig åt ett naturvetenskapligt ämne hade jag definitivt varit intresserad, men inte nödvändigtvis tackat ja. Att som ung gå utanför normen för vad som anses vara ett normalt fritidsintresse är inte ett lätt beslut för den som känner stor press att passa in. Jag vet att mycket har förändrats sedan jag var barn, men jag ser fortfarande ett samhälle där fritidsintressen såsom fotboll och ridning är mycket mer normaliserade än naturvetenskap och teknik.

Om alla barn ska få möjlighet att utvecklas inom sitt intresse, hitta vänner och gemenskap med likasinnade behöver vi skapa fler forum för dessa barn och ungdomar. Inte minst måste vi som samhälle och föräldrar uppmuntra de barn och ungdomar som hellre vill lära sig programmera eller undersöka naturen att ägna sin fritid åt detta och inte ifrågasätta deras intresse. På så vis kan vi också få bukt med framtidens skriande behov av innovationer och framsteg inom forskningen för att lösa världens alla globala utmaningar

Jag hade tur som växte upp i en familj där jag uppmuntrades att ställa frågor och där jag hade tillgång till vetenskapliga tidningar. Men jag förstår också att mitt intresse lätt hade kunnat dala och försvinna om jag inte haft möjlighet att uttrycka det hemma. För att locka fler att välja en forskarkarriär räcker det inte med att försöka övertyga universitetsstudenter om att en karriär inom akademin är vägen framåt. Vi behöver jobba för att barn och unga ska kunna forma sina intressen redan i ung ålder och underhålla det intresset under hela uppväxten. Då kan vi på riktigt göra skillnad.

16

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter