Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Att blanda ihop äpplen och päron

Vi forskare får tidigt träna oss i att bli granskade och kritiserade. Framför allt när vi ska publicera oss i tidskrifter, skriver Lena Abrahamsson.

Oftast går det bra. Kompetenta granskare kommenterar kvaliteten i artikelmanuset utifrån vad artikeln handlar om och ger användbara tips om förbättringar.

Men ibland blir jag så trött. Låt mig ta ett aktuellt exempel (som jag anonymiserar för att inte lämna ut tidskriften). Säg att jag skrivit en artikel om äpplen, till exempel om hur äpplen formas och påverkar i en speciell odlingsbiotop och hur det i sin tur påverkar miljön. Det är en diskuterande artikel med fokus på just äpplen och denna biotop och med empiriska exempel från en typisk växtplats i norra Sverige.

Jag skickar den till en tidskrift som heter ”Frukt, odling och miljö”. Då får jag kritik av en granskare för att jag inte skrivit om päron. Samma person förstår inte beskrivningarna av vare sig biotopen eller växtplatsen. Den andra referenten tycker visserligen att det är lite intressant med äpplen men menar att jag borde ta med teori om miljön i Afrika och Indien också och tipsar om en amerikansk litteraturöversikt (som främst handlar om päron och tyvärr inte är publicerad i en tidskrift). Ingen av granskarna verkar egentligen tycka att odling är relevant.

Redaktören ger mig en möjlighet att komplettera och ändra i artikeln. Jag tar mig an de konstruktiva delarna i kritiken, försöker vara mer tydlig i beskrivningarna av biotopen och växtplatsen, tar med den amerikanska litteraturöversikten (som ett exempel på att det saknas forskning om äpplen och odling) och klargör att min artikel inte handlar om päron. Men granskarna är inte nöjda utan ger samma kommentarer igen. På dessa grunder väljer redaktören att refusera min artikel.

Naturligtvis får tidskrifterna fritt bestämma vilka artiklar de publicerar. Det finns ingen rättvisa eller garanterad vetenskaplig kvalitet i bedömningarna. Ibland verkar det som om referenterna tar sig själva på för stort allvar. Istället för att granska kvaliteten i artikeln tar de sig an innehållet, vill att artikeln ska handla om något annat än den gör. Vill kanske att den ska handla om något som de känner igen och förstår.

Jag vet hur svårt det kan vara att vara granskare. Jag har själv gjort sådana misstag. Det krävs ganska starka och självständiga redaktörer som kan ställa sig över sådana kommentarer och förslag från referenter. Men de höga kraven på forskarna att publicera sig gör att de vetenskapliga tidskrifterna inte har någon brist på artikelmanus, snarare tvärtom.

Som tur är finns det också många tidskrifter. Så här i den varmaste och soligaste sommaren i kvinnominne kämpar jag vidare med min artikel om äpplena. Den är nu inskickad till en annan tidskrift. En tidskrift som jag är säker på är mer öppen för olika perspektiv och inte blandar ihop äpplen och päron.

Mer om skribenten

  • Lena Abrahamsson

    Professor i arbetsvetenskap

    Hon skriver om genus- och arbetslivsforskning, finansiering och forskarvärldens samverkan med industrin. Lena Abrahamsson forskar om förändringar av organisation och teknik på arbetsplatser.

Relaterat innehåll

Krönika 30 januari 2024

Nu är de nationella riktlinjerna för öppen vetenskap klara. Erik Stattin skriver om arbetet med regeringsuppdraget och hur riktlinjerna tagits emot.

Nyhet 28 november 2023

Siv Engelmark

Nu ska de avtal som reglerar svenska forskares publiceringar i vetenskapliga tidskrifter omförhandlas. En färsk rapport från SUHF ska ge underlag för arbetet. Målet är att publicer...

Krönika 27 november 2023

Hur många vetenskapliga texter finns det som definierar en forskare? Bengt Johansson skriver om böckerna som verkligen betytt något för honom.