Tidskrifter borde sätta en ära i att publicera kritik

2012-05-22

I min blogg tänker jag skriva om sådant som jag brukar tala om med mina kolleger. Ett sådant kärt samtalsämne är att den vetenskapliga kvaliteten ofta är så låg på den forskning som publiceras i de allra mest prestigefyllda tidskrifterna. I ett senare blogginlägg kommer jag att diskutera varför det blir så, utgående från min egen erfarenhet som medförfattare till en riktigt dålig artikel i en topptidskrift.

I det här inlägget tänkte jag istället tala om svårigheten att få tidskrifter att publicera allvarlig kritik av de artiklar de publicerar. Självkorrigerande processer är avgörande för att vetenskapen ska gå framåt. Tidskrifter skulle därför mycket väl kunna sätta en ära i att publicera kritik som är av den arten att den ursprungliga artikeln aldrig skulle ha publicerats om peer review-processen hade fungerat. Men så är det tyvärr inte.

Ibland när jag läser en ny artikel anar jag att något inte står rätt till i analysen. Fyra gånger har det lett till att jag har bett författarna om deras data och gjort om analysen. Varje gång har jag kunnat konstatera fel och missar med avgörande inverkan på de publicerade slutsatserna. Jag har då skrivit en kort artikel om detta som jag skickat till samma tidskrift som publicerat originalartikeln.

I tre av fallen var redaktören ointresserad av att ta in en kritisk artikel. Jag väntar fortfarande på resultatet av mitt fjärde försök och hoppas kunna rapportera om det i denna blogg.

Mitt första försök i denna genre skrev jag tillsammans med en sociolog år 2004.Vi pekade där på att en etablerad metod att mäta människors uppfattningar om rättvisa lönenivåer var behäftad med flera grundläggande problem. Denna metod var ursprungligen publicerad i den kanske mest prestigefyllda sociologitidskriften, American Sociological Review. ASR refuserade vår kritik med motiveringen att kritiken inte var av allmänt intresse för sociologer.  Min medförfattare och jag vände oss då till andra tidskrifter som publicerat artiklar vars resultat byggt på den kritiserade metoden.

Minst fyra gånger till blev vi refuserade med liknande motiveringar – men precis nu, efter åtta år, har vår kritik äntligen publicerats (i Sociological Methods & Research).

Vad jag skulle önska är att redaktörer slutar tänka att kritik inte är av allmänt intresse. Om den ursprungliga artikelns resultat är av tillräckligt allmänt intresse så borde samma läsekrets vara intresserade av att få reda på att resultatet är felaktigt. Att inte föra vidare sådan information innebär ju att läsekretsen medvetet hålls desinformerad!

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter