Vad är excellens i forskning?

2017-06-07

Det har talats mycket om forskning och forskningsexcellens under de senaste åren. Ofta följs diskussioner kring forskningsexcellens av en önskan om att mäta eller ranka forskning eller forskare. Jag tycker i grunden att önskan om att mäta forskningens kvalitet ofta är ganska endimensionell och vill inte här komma in på begränsningar och utmaningar associerat med rankning. Jag tycker att det är mer intressant att fundera över varför vi vill ha excellent forskning och vilka moment som gör forskningen excellent.

Vi forskare får oftast våra forskningsmedel från staten, som i sin tur får sina medel från befolkningen. Med dessa medel följer också ett stort förtroende och en önskan om att vi forskare ska forska, utbilda och ”nyttiggöra” vår forskning så att Sverige står sig så bra som möjligt i den internationella konkurrensen. Fokus för denna blogg är, inom den begränsade ram som en blogg utgör, att diskutera hur vi gör detta på bästa möjliga sätt och vilka moment som ibland glöms bort eller inte prioriteras.

Hur kan vi definiera excellent forskning? Om man studerar litteraturen verkar det inte finnas någon konsensus kring hur excellensbegreppet kan mätas eller definieras (läs mer här). Ibland görs försök att mäta excellens genom bibliometri, eller så kallade impaktfaktorer, andra gånger lyfts nyttiggörande fram som ett viktigt kriterium på excellens. Men om vi väntar lite med den specifika definitionen så skulle jag vilja hävda att excellent forskning oftast har element av kvalitet och kreativitet i sig. Den forskning som leder till excellens och genombrott, kännetecknas av att den bedrivs med hög kvalitet.

Samtidigt måste den ha ett kreativt moment ”beyond state of the art”. Utan kreativitet är det inget nytt, ingen revolution. Men den kreativa forskaren kommer inte långt utan kvalitet i utförandet, så kvalitet och kreativitet måste gå hand i hand. Något som ofta glöms bort är att för att forskningen ska vara riktigt bra och få genomslag, så måste tajmingen också finnas där: upptäckten ska ligga rätt i tiden. Vi ger bara Nobelpris och patent till dem som var först med nya upptäckter, och bara de största och nyaste forskningsframstegen kan publiceras i de finaste forskningstidskrifterna.

Tyvärr ligger det inte mycket excellens i att vara nummer två i vetenskapens värld. Det betyder att vi som vetenskapsmän/kvinnor deltar i ett ständigt race för att snabbast möjligt utveckla våra kreativa idéer, samtidigt som vi utför forskningen med högsta kvalitet. Mina följande blogginlägg kommer att handla om hur vi förlorar detta race genom att slösa tid på saker som inte har något direkt att göra med kreativitet eller kvalitet, och vad man kan försöka göra för att förlora så lite tid som möjligt.