Förena forskning och utbildning i ny tjänst för unga

2018-09-10

I min förra blogg skrev jag om behovet av nya anställningsformer för nydisputerade. Jag har ett konkret förslag. Det är viktigt att universitetet inte styrs av nepotism. Nepotism ger dåliga förutsättningar för forskning. Men det är också viktigt att unga forskare har möjlighet att stanna kvar vid universitetet. Det kräver meritering inom såväl forskning som undervisning. Forskningsråden borde därför skapa en ny form för finansiering, speciellt riktad till unga forskare. Min idé går ut på att den nydisputerade ska kunna söka pengar för forskning som finansieras till 50 procent av rådet. Ansökan ska ske tillsammans med en institution på valfritt lärosäte, som är villigt att ta emot pengarna, och som dessutom tar på sig att anställa den sökande på resterande 50 procent för undervisning. Ett krav skulle också vara att forskningen resulterar i utvecklandet av nya kurser, eller på annat sätt införlivas i undervisningen.

Det finns flera fördelar med ett sådant upplägg. På så vis skulle unga forskare kunna vinna sina pengar i konkurrens och placera dem på ett universitet som passar med deras övriga livssituation. Det skulle också göra att institutionerna kunde räkna med fler forskare under längre tid, eftersom de pengar som tidigare finansierat två års heltidsforskning i den här formen istället kan användas till fyra års forskning och undervisning. Det skulle vidare göra det möjligt för små ämnen att satsa på undervisningen, genom att ha en del av lärarstaben med explicit uppdrag att utveckla ny undervisning.

Möjligheten att utveckla kurser, och att undervisa i ämnen som ligger nära forskningen, skulle vara meriterande för den enskilde, samtidigt som forskningskopplingen i undervisningen stärktes. Om den enskilde i samråd med institutionen kunde välja var forskningen ska bedrivas skulle det troligtvis också innebära att både undervisnings- och forskningsmiljöer stärks när forskare och lärare i praktiken har möjlighet att vara närvarande i miljön. Om institutionerna dessutom gjorde om utformningen av vissa kurser för att tillåta att innehållet byts ut efter ett par år så skulle det troligtvis bidra till en ökad studentupptagning för små ämnen emedan det skulle kunna locka studenter som läser för sitt specialintresses skull.

Möjligtvis skulle en sådan finansieringsform stå i konflikt med LAS, åtminstone när det gäller lektorsdelen. Kanske kunde den som beviljas medel bli anställd för ett specifikt undervisningsuppdrag – de egna kurserna – med möjlighet att bli uppsagd för arbetsbrist när tiden tar slut, på samma sätt som man idag gör med forskaranställningar. Fast anställning måste vara målet, hellre tidigare än senare. Men där krav på formell meritering omöjliggör inlasning måste det också finns en väg till fast anställning. Helst ska den bidra till goda forsknings- och undervisningsmiljöer, samt till en fungerande livssituation utanför akademin.