En disputation är lika högtidlig varje gång

2012-12-14

Det är rätt många sidor, och jag läser dem gång på gång. Markerar med överstrykningspennan, skriver kommentarer i sidan och då och då googlar jag efter en kändis från Skåne. Till sist har jag en lång lista: Zlatan, Måns Zelmerlöv, Birgit Nilsson och Edvard Persson är bara början.

Men nu är dagen med stort D här. Vädret är uselt, det är snöstorm ute och DN:s hemsida förkunnar att alla tåg söderut har ställts in. Tur att jag ska flyga. Men för att ha marginal måste jag kliva upp kl 03 för ta taxi till flygplatsen utanför Örebro och strax därefter checka in vid kl 04. Det känns litet segt men samtidigt roligt! Jag satte på mig flugan och kostymen redan i hemmet, så det är kanske inte så konstigt att de andra medpassagerarna tittar nyfiket på mig när vi sitter där på väg från Örebro till Köpenhamn och Kastrup. Jag ska vara opponent i Malmö – och nu tror jag att jag läst avhandlingen jag ska opponera på tre gånger. Det bör räcka.

Avhandlingen har en fin bild av Sverige på framsidan. Sverigebilden är full av prickar, och bilden har ett budskap till oss läsare. Jag tummar litet på avhandlingen när vi kliver ned i föreläsningssalen där disputationen ska äga rum.

En disputation är lika högtidlig varje gång. Det är nästan exakt sex år sedan jag var opponent för första gången. Det är en stor dag, framförallt för den som ska disputera, respondenten, men även för handledarna. En milstolpe för bägge. För respondenten för att disputationen och avhandlingen är ett kvitto på att man har genomgått en forskarutbildning, att man nu får bedriva forskning på egen hand; för handledarna för att disputationen är kulmen på en flerårig handledning, men också ofta ett viktigt steg i karriären. För opponenten är det ett hedersuppdrag! En bra disputation är en intellektuell övning, ett givande samtal med en junior kollega, och inte sällan med en framtida samarbetspartner.

Jag har förberett mer än 100 frågor. Inte med målsättningen att sätta dit respondenten, utan för att ha ett underlag för en diskussion, och för att ge honom möjlighet att berätta om sin avhandling. Vissa särskilt viktiga punkter har jag illustrerat i min powerpoint-presentation. -Ja, hur vill du beskriva begreppen sensitivitet och specificitet?

Föreläsningssalen har formen av en anatomisk teater. Där nere där vi sitter är det ganska kallt. Jag drar på mig en ylletröja under kostymen för att hålla värmen, och tänker att det fina med kylan nog är att de stora blomsterarrangemangen här nere håller sig färska. Och åhörarna där uppe har det nog varmare (och kan dessutom obemärkt smita ut till toaletten vid behov… en disputation håller ju ofta på 2–3 timmar).

Jag är nöjd, betygsnämnden är nöjd, handledarna är nöjda, och respondenten är jättenöjd! Han blir godkänd och vi skålar i champagne.

Och de kända skåningarna? Jag hade lagt in ett par bilder av Zlatan, Måns, Birgit och de andra i min powerpoint-presentation för att lätta upp stämningen och litet grand avdramatisera disputationen. Det funkade faktiskt ganska bra! När jag frågade respondenten vem mannen i landslagströjan var, eller hon på operascenen, svarade han omedelbart rätt! Bilderna uppskattades också av de anhöriga som med typisk skånsk dialekt ville prata Skåne med mig i minglet efter disputationen.

Det var en riktigt bra dag.

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter