Lärarkompetensen avgörande faktor

2014-03-05

Vid en hearing om Sveriges PISA-resultat tidigare i år drog pedagogikprofessorn Jan-Eric Gustafsson vid Göteborgs universitet slutsatsen att förändringar i lärartätheten inte kan förklara nedgången i elevernas resultat. Den mest avgörande faktorn för hur elever presterar är istället lärarkompetensen; både lärarnas ämneskunskaper och deras ämnesdidaktiska kunskaper. Lärarnas samlade kompetens har på grund av olika samverkande faktorer sjunkit mellan 2003 och 2012.

Det faktum att kommuners ekonomiska villkor ser mycket olika ut har dock betydelse för skolans möjligheter att uppnå målen för verksamheten. Det gäller i synnerhet målen för resurssvaga elever och elever i behov av särskilt stöd. Förändringar i specialundervisningens omfattning och utformning är exempelvis direkt relaterade till faktiska kostnader, både för den ordinarie undervisningen och för specialundervisningen.

I min forskningsöversikt visar en nationellt representativ studie bland rektorer att en fjärdedel utav skolorna för äldre elever (åk 7-9) inte satsar tillräckligt med resurser för att ge särskilt stöd till alla de elever som anses vara i behov av ett sådant. Bilden ser likadan ut för de yngre eleverna (åk 1-3). Resursbrist är det vanligaste skälet till att elever inte får det stöd de skulle behöva.

Neddragningar av resurser kan till viss del förklara det ökade antalet elever med särskilda utbildningsbehov, placering i särskild undervisningsgrupp och särskilda skolor. Andelen elever placerade i grundsärskolan har exempelvis nästan fördubblats de sista 20 åren, med stora variationer mellan olika kommuner.

För vissa barn med omfattande problematik kan sådana stödåtgärder vara viktiga förutsättningar för en positiv utveckling. I många fall har dock en medicinsk diagnos blivit ett krav från skolan för att eleven ska erbjudas resurser och särskilda insatser. Allt fler föräldrar önskar att deras barn blir diagnostiserade, och ser det som en nödvändighet för att bli garanterade resurser. Föräldrar kan och uppmanas ibland att placera sitt barn i grundsärskolan för att vara säkra på tillgång till särskilda specialpedagogiska stödåtgärder.

Resursneddragningar tycks få till följd att behoven i den ordinarie undervisningen prioriteras och först därefter, och om det finns utrymme, satsas resurser på de särskilda behoven.

Vid hearingen om Sveriges PISA-resultat kom det fram att det finns en större andel obehöriga lärare i skolor inom socioekonomiskt svaga områden. Extra resurser i form av lärarkompetens skulle därför kunna förbättra dessa elevers resultat. En konsekvens av uteblivet stöd eller fel sorts stöd blir att de resurssvaga elevernas utsatthet och situationen för elever i behov av särskilt stöd accentueras. Deras motivation och prestationer riskerar att sjunka ytterligare, med minskade chanser till ett likvärdigt framtida liv. Samtliga med inflytande över skolan och dess villkor bör ta ansvar för dessa konsekvenser.