Hälsan bör vara central i klimatdebatten

2015-11-05

I alla fall om man frågar allmänheten. Det visar studier där man frågat individer om hur de rangordnar effekter av klimatförändringarna. Effekter på hälsan hamnar före alla andra konsekvenser och klimatindikatorer. Det är väl i och för sig inte förvånande, de flesta kan relatera till hjärtsjukdomar, olyckor, psykisk ohälsa och epidemier, medan klimatindex och extremhändelser av olika slag är betydlig mer abstrakta för allmänheten. Det vill säga, om inte associerade hälsoeffekter, eller psykiskt lidande, gör dessa konkreta, och nära. De allra flesta klimatförändringar påverkar hälsan och alla de största sjukdomsgrupperna världen över är klimatkänsliga.

I arbetet med att anpassa samhället till klimatförändringarna bör det primära syftet vara att skydda samhällsviktiga funktioner och samhällsekonomiska värden. Arbetet bör dessutom fylla kunskapsluckor och utvecklingsbehov med forskning och utveckling genom iterativ tvärvetenskaplig och sektorsövergripande samverkan. Men trots att de allra flesta konsekvenserna av klimatförändringar påverkar folkhälsan är det mesta av arbetet som utförs tyvärr inte tillräckligt tvärvetenskapligt, eller sektorsövergripande för att också ge en träffsäker bild av klimatförändringarnas hälsoeffekter.

För att prioritera insatser och ta fram anpassningsstrategier behövs sektorsövergripande samhälls- och hälsoekonomiska kalkyler. Dessa måste givetvis alltid inkludera uppskattningar av hur stora hälsoeffekterna blir. Hur kan man annars optimera och prioritera investeringar i samhället? Ibland diskuteras effekter på hälsan i klimatanpassningsarbetet, men om man inte kvantifierar och gör en närmare analys av problemet så kan beslutsunderlaget bli skevt och missvisande. Troligtvis betydligt mer missvisande än osäkerheten i klimatprognoser av hälsa.

Att hälsan ännu inte blivit en central fråga när det gäller arbetet med klimatförändringarnas effekter beror förmodligen på bristande underlag och förståelse. Det, i sin tur, kan nog härledas till att finansieringen av detta område inte är tillräcklig. Ofantligt mycket mer forskningsmedel går till att öka säkerheten i klimatindex än till att ta fram metoder och kvantitativa underlag för hälsoeffekter.

Ett talande exempel på behovet av mer forskning på området är en studie där jag medverkade. Syftet med studien var att göra klimatprojektioner av malaria och resultaten publicerades i tidskriften PNAS förra året1. I studien kvantifierade vi osäkerhet som uppstod från:

  • olika klimatmodeller
  • utsläppsscenarier
  • hälsokonsekvensmodeller

Vi kunde klart och tydligt visa att osäkerheten är betydligt större i hälsokonsekvensmodellerna. Därför måste forskare, i betydligt högre grad än idag, få utrymme att utveckla och förbättra dessa modeller för att minska osäkerheten i prognoser. Helst genom samma typ av internationella koordinerade samarbeten som PNAS-studien byggde på.

1. Caminade, Cyril, Sari Kovats, Joacim Rocklov, Adrian M. Tompkins, Andrew P. Morse, Felipe J. Colón-González, Hans Stenlund, Pim Martens, and Simon J. Lloyd. ”Impact of climate change on global malaria distribution.” Proceedings of the National Academy of Sciences 111, no. 9 (2014): 3286-3291.