Den nyttiga dumheten

2012-10-15

Jag har funderat på vad vetenskap betyder för mig. Det här kom jag fram till:

  • Att vara nyfiken. Som forskare lär jag mig något nytt varje dag. Det jag lär mig är jag ofta den första i världen som upptäcker – att skapa ny kunskap är ju det primära målet med vetenskap. Utrymmet för nyfikenhet och personlig utveckling är en av de största fördelarna i mitt jobb.
  • Att regelbundet känna mig dum. För att uppfinna något som är nytt på riktigt måste man våga utforska områden som ingen annan har gett sig in på förut. Detta innebär att man får lära sig genom försök och misstag. I essän ” The Importance of Stupidity in Scientific Research (J. Cell Sci., 121, 1771, 2008)” konstaterar professor Martin A Schwartz att förmågan och viljan att känna sig dum är viktiga egenskaper en bra forskare borde ha, och att få kunskap om den ”nyttiga dumheten” borde vara ett av de viktigaste målen i forskarutbildningen.
  • Att vara lagspelare. Även om vetenskapshistorien kryllar av stora personligheter, är det få som gjort sina genombrott alldeles ensamma. Vetenskapliga genombrott är ofta resultatet av fungerande forskningsgrupper, kompletterande samarbete, kollegialt stöd och gynnsamma miljöer. En bra forskningsgrupp kan fungera på många olika sätt, förutsatt att hela gruppen har tydliga gemensamma mål.
  • Att vara kreativ. Att hitta nya sätt att lösa problem och sammanfoga fakta till nya och större enheter tillhör vardagen i vetenskaplig forskning. Kreativiteten måste dock skötas – den försvinner om man är stressad eller överbelastad med planerade aktiviteter. Lite sysslolöshet och slöhet då och då är nödvändigt för kreativiteten.
  •  Att tänka långsiktigt. Arbetet med att grunda en fungerande forskningsgrupp bär ofta frukt efter flera år och fynd som förefaller obetydliga kan visa sig vara revolutionerande årtionden senare. Vetenskap ger inga snabbvinster. Vetenskap kräver tålamod, men kan samtidigt vara väldigt givande.