Därför är EU:s forskningsstöd värt att kämpa för

Jag signerade petitionen så snart jag fick kännedom om den. Jag tycker att det gemensamma europeiska forskningsområdet är värt att behålla och kämpa för.

Det europeiska stödsystemet har haft stor betydelse för mitt liv som forskare. Först och främst har det gett mig möjligheten att starta min forskningsgrupp vid Stockholms universitet – och har dessutom gjort det möjligt för mig att ha ett jobb som jag verkligen älskar.

Efter min postdoktortjänst i USA var jag säker på att jag ville starta min egen grupp: jag hade betydligt fler ideér än vad jag kunnat följa upp ensam. Möjligheten till det europeiska forskningstödet spelade en stor roll när jag bestämde mig för att återvända till Europa istället för att stanna i USA.

Innan ERC-stödet fanns var det svårt för unga europeiska forskare med nya ideer, energi och talang att etablera sig som individuella forskare med egen forskningsidentitet och egna frågeställningar. Detta fick till följd att många av de unga toppforskarna från den förra generationen istället valde tjänster i USA som ”assistant professor” och därmed försvann från den europeiska forskningskartan.

Utöver de materiella resurser som krävs för att genomföra vetenskaplig forskning, så har ett gemensamt europeiskt forskningsstöd också en stor betydelse för det mänskliga och immateriella i forskningsvärlden. Stora europeiska projekt förenar vetenskapsmän och -kvinnor med olika bakgrund, och ger en möjlighet att dra nytta av den diversitet som finns inom europeisk forskning. Som ett resultat av detta föds nya idéer och uppfinningar – båda vetenskapliga och kulturella.

Redan från starten av mitt doktorandprojekt fick jag möjligheten att delta i EUCAARI – ett integrerat forskningsprojekt med 42 partnerinstitut runt om i Europa. Genom projektet fick jag kontakt med de europeiska toppforskarna inom mitt område och framför allt skapade detta en identitetskänsla; att gemensamt med andra forskare arbeta för att skapa bättre klimatprognoser.

I början tog det lite tid innan alla forskningsgrupper med olika fokus kommunicerade på samma vetenskapliga språk, men efter projektet var det klart att vi hade gjort enorma framsteg. Nu fortsätter vi arbetet inom PEGASOS som fokuserar på transport av luftföroreningar i Europa och kopplingen mellan luftkvalitet och klimat.

Det här är bara ett par exempel på hur EU-stöd påverkar vardagen i den vetenskapliga världen. För mig har det varit en viktig anledning till varför jag kan göra vad jag gör just i Europa. Självklart är dessa exempel subjektiva, men jag tror inte att mina erfarenheter är unika utan snarare reflekterar den värld som min generation av forskare lever i.

Europa kan inte (och vill förhoppningsvis inte) konkurrera med volym eller pris på arbetskraft eller produkter. Vi måste satsa på kvalitet och effektivitet istället – och det är forskning och kunskap som behövs för att göra klokare val och utveckla nya lösningar på aktuella problem.