Jag vill tacka för tiden som bloggare i Curie med en dikt tillägnad poeten och Frälsningsofficeren Majken Johansson (1930-1993).
Till Majken Johansson
Vi ska öppna dagarna och fylla dem med jord.
Vi ska stå på varsin sida av den öppna dagen.
Med den öppna dagen emellan dig och mig,
smutsiga, besegrade, tidlösa.
Rinner dagarna. Oskadda, nej. Levande, ja – öppna
väggarna av jord, hjärtats muskel.
En skovel, ännu en gång: hjärta.
Vi menade hjärta, som skyfflar.
Vi menade verkligen hjärtats tunna mun.
Tungans röda sanning, ner i hjärtat,
käril, ämbar, menar varje dag ovan jord.
Sanningen är mellan dig och mig
en utdragen ton genom ansiktet.
