Astronomiska observatorier

2014-09-07

Höstterminen börjar för min del med ett rejält konferenspass, nämligen två konferenser samorganiserade och samlokaliserade till Lissabon: först STEP (Science and technology in the European Periphery), sedan European Society for the History of Sciences årliga konferens. Dessa konferenser med sammanlagt i storleksordningen 500 deltagare gav många möjligheter till inblick i vad som sker internationellt inom idé- och vetenskapshistoriens många fält, mer eller mindre avlägsna från min specialitet, astronomihistorien.

Bägge konferenserna bjöd på astronomihistoriskt intressanta inslag. På en session den sista dagen presenterades ett knippe fallstudier som alla hade det gemensamt att de behandlade astronomiska observatorier i en kolonial kontext. Oavsett i vilket väderstreck de europeiska imperierna sträckte sig upprättades astronomiska observatorier, på Java, i Angola och Algeriet (och många andra platser) var bland annat holländska, portugisiska och franska astronomer verksamma med sina instrument.

Syftet var knappast att skapa nya grundläggande insikter i universums uppbyggnad. Här handlar det om en nyttans astronomi vars huvudsakliga produkter var tidsstandardisering, lantmäteri och navigation, alla baserade på de precisionsmätningar som var något av 1700- och 1800-talsastronomins särmärke och som såg till att tidens astronomi hade många kopplingar till hur moderna samhällen organiseras. Ett rutinarbete i modernitetens tecken. Observatorierna levererade nytta men var även i sig själva ett symboliskt förkroppsligande av det som en av historikerna på sessionen kallade en upplyst kolonialism.

Inte konstigt, då, att amatörastronomin har utgjort ett lockande fält. Fjärran från de långa, många och kanske tråkiga rutinmätningarna i de professionella observatorierna kunde amatörastronomin syssla med en friare och mer självvald verksamhet. Tillsammans med min projektkollega Johan Kärnfelt hade jag satt samman en konferensession som handlade om amatörastronomi under 1800- och 1900-talen. Spanska observatörers Marsobservationer 1956 (finns det Marskanaler?), franska amatörastronomiska nätverk i kretsarna kring Camille Flammarion och portugisiskt teleskopbyggande under efterkrigstiden var några av ämnena i våra kollegors föredrag, medan Johan och jag presenterade några resultat från vårt RJ-finansierade projekt om svensk amatörastronomis historia: han om amatörer som byggt sina egna teleskop, jag om amatörer som bidragit till kunskapen om de ljusvariabla stjärnorna, bägge områden där amatörernas trägna och engagerade, närmast passionerade, arbete ofta gav goda resultat.

Amatörastronomi handlar om passion istället för profession.

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter