Amatörer kan bidra till vetenskapen

2014-05-27

Ibland cyklar jag hem på lunchrasten och räknar solfläckar. Med ett litet teleskop försett med solfilter så att man inte skadar ögonen noterar jag hur många solfläckar och solfläcksgrupper som syns på solen, uppgifter som jag sedan rapporterar in till den internationella solfläcksdatabasen, som dag efter dag sammanväger observatörernas rapporter till ett officiellt solfläckstal.

Vi är ungefär 100 observatörer runt om i världen som rapporterar in solfläcksdata till den internationella solfläcksdatabasen. En tredjedel är fackastronomer, resten amatörastronomer som jag själv. Alla använder vi småteleskop och visuella tekniker – inga digitalkameror, bara en observatör som räknar antalet solfläckar som syns genom teleskopet, en del tecknar med blyertspenna och papper. I en tid av rymdbaserade solobservatorierjätteteleskop och digitala högupplösningskameror kan man ju undra varför man fortfarande håller på med visuella solfläcksräkningar.

Anledningen är förstås kontinuitet. När Galileo och Scheiner riktade det då nyligen uppfunna teleskopet mot solen i början av 1600-talet noterade de solfläckarna, och alltsedan dess finns det uppgifter om hur antalet solfläckar varierar. Detta är en dataserie som används inom såväl astronomi som klimatforskning, och för att man ska kunna jämföra dagens solfläcksaktivitet med historiska data är det nödvändigt att fortsätta observera med gamla metoder.

Brian Owens skrev förra året en artikel om ett antal långsiktiga experiment och observationsserier (solfläcksstatistiken var ett av dessa). Han noterade där en spänning som finns i sådana projekt. Å ena sidan finns det ett inte försumbart antal fenomen som måste studeras i långsiktiga forskningsprojekt eftersom deras naturliga tidsskalor är årtionden eller århundraden. Å andra sidan kan sådana projekt hotas, skrev Owens, av kortsiktigheten i forskningsfinansiering och skiftande forskningspolitiska konjunkturer.

Solfläcksräkningarna är ett exempel på hur amatörer kan bidra till vetenskapen. De gör mätserier som är helt okänsliga för forskningspolitikens destruktiva svängningar, drivna som de är av passion istället för projektmedel.

Som vetenskapshistoriker tycker jag detta är ett intressant område att undersöka, och tillsammans med min kollega Johan Kärnfelt, Göteborgs universitet, har jag ett projekt som behandlar amatörastronomins historia. Detta område, amatörforskarnas drivkrafter och deras bidrag till vetenskapen, är ett av de ämnen som jag kommer att ta upp i mina bloggposter här.

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter