Kalligrafi, innebandy och horisonter

2015-03-09

Om man ska till tempelområdet Asakusa i Tokyo men går av en tunnelbanestation i förväg får man en promenad genom lite mindre gränder. Då kan man, om man har tur, gå förbi en oansenlig butik med kalligrafimateriel. Kalligrafi är, som de flesta vet, en upphöjd konstart i Japan. Kombinationen av tecknens betydelse med ett vackert utförande av hög kvalitet fascinerar filosofiskt såväl som estetiskt. Häromdagen, när jag och några kolleger gav workshops om pedagogik och fakultetsutveckling vid Tokyos universitet, passade vi på att ta den promenaden och slinka in i butiken.

Vi kom att prata om hur butikens struktur stöttar en kalligrafs utveckling, hens progression. Närmast dörren finns papper, tusch och penslar för under tian. Det är justa grejer, de går att använda för att komma igång men känns nog snabbt lite simpla. Allteftersom man går längre in i butiken blir grejerna bättre. Har man nått en viss nivå förbereder man sitt tusch själv och för detta behövs ett stenfat som man slipar och blandar tuschet på. Längst in i butiken fanns denna typ av stenfat (de är kvadrater med en sida om ungefär 2-3 decimeter) för 150 000 kronor. På mindre än tjugo steg får man en överblick över hur man kan utvecklas inom hantverket. Antagligen har man också en ganska god känsla för vilken utrustningsnivå som är rätt för en själv.

Det är som när jag väljer innebandyklubba: jag går till en vägg där det finns alltifrån enkla nybörjarklubbor till avancerade klubbor för professionella. Jag vet att de enklaste kommer att begränsa mig, men jag vet också att jag inte har skickligheten som krävs för att uppskatta och utnyttja de bästa. Jag väljer en i mitten, förmodligen lite bättre än jag egentligen behöver eftersom jag, när det gäller just innebandyklubbor, har råd att unna mig detta (och tillika när ett naivt hopp om att den goda utrustningen ska göra mig bättre).

Inom pedagogik har det visat sig att insikt om den möjliga progressionen är viktig för inlärning. Man behöver en horisont för att kunna segla mot den och som lärare lägger jag ner en hel del tid på att synliggöra progressionen för mina studenter. Tänk om det fanns en mekanik- eller matematikbutik som kunde synliggöra progressionen! När jag var yngre kunde jag med en blick på hemmets miniräknare överblicka en betydande progression inom matematik. De enklaste hade bara de fyra räknesätten, kanske roten ur. Sen fanns det aningen mer komplicerade med trigonometri och lite till och så fanns det pappas (jag är en ingenjörsson) med jättemånga knappar.

Inom vilka ämnen är det ofrånkomligt att bli utsatt för ämnets progression idag? Rör man sig i en större svensk stadskärna eller ett mer omfattande köpcentrum tänker jag mig att man inte kan missa hur man kan utveckla sin kunskap inom mode, mat och olika idrotter. Utbudet täcker ett brett spann inom dessa områden. Kanhända är det inte en slump att Sveriges utveckling inom just dessa områden är stark?

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter