Etik måste gå före evidens

2015-06-08

Det pågår just nu en debatt om huruvida man bör implementera så kallad ”evidensbaserad politik”. Evidens känns som lite av ett modeord och det verkar finnas oklarheter i vad som egentligen menas med evidens. Min tolkning är att evidensbasering innebär att man utgår från en viss frågeställning, till exempel ”hur behandlar vi bäst ADHD?”. Sedan granskar man resultat från olika forskningsstudier och värderar dessa baserat på deras styrkor och svagheter. Studiedesignen är särskilt viktig och de enda studier som egentligen kan bevisa orsakssamband är så kallade randomiserade kontrollerade prövningar. Allra bäst är det om dessa studier är blindade så att varken försöksdeltagare eller försöksledare vet om en person får en intervention eller inte.

Jag är på många sätt en förespråkare av evidensbaserad politik. Särskilt när det gäller vård och hälsa anser jag att politiskt beslutsfattande delvis bör utgå från granskad forskning. Men det är viktigt att komma ihåg att etiska aspekter alltid måste prioriteras och ibland finns det faktiskt motsättningar mellan effektiva hälsofrämjande interventioner och mänskliga rättigheter. Ett exempel på detta är de interventioner som gjordes i Kina vid SARS-utbrottet 2003 då man tvingade friska personer som hade varit i kontakt med smittade att försättas i karantän. Totalt sattes cirka 30 000 Pekingbor i karantän under utbrottet och genom denna oetiska myndighetsutövning lyckades man stoppa SARS-utbrottet.

Ett annat problem med evidensbaserad politik är naturligtvis de praktiska detaljerna. Teoretiskt är randomiserade prövningar bra sätt att visa huruvida en viss intervention ger upphov till ett visst utfall. I observationsstudier kan man däremot aldrig vara säker på att underliggande faktorer förklarar eventuella samband. Randomiserade prövningar fungerar utmärkt när man ska studera den kortsiktiga effekten av en tablett men är i många sammanhang oerhört begränsade.

Problemen med randomiserade prövningar är bland annat att de ofta utförs på utvalda försöksdeltagare i ett sammanhang som inte är representativt för verkligheten. Dessutom är dessa prövningar dyra att utföra vilket innebär att man ofta bara har möjlighet att titta under kort tid och studierna är sällan tillräckligt stora för att man ska kunna studera ovanliga utfall. För övrigt är blindning ofta omöjligt vilket innebär att man inte kan bortse från placeboeffekten. Randomiserade studier är också etiskt problematiska eftersom försöksdeltagarna inte själva får välja huruvida de får en viss intervention eller inte.

Politiska beslut bör förstås vara informerade och fattas enligt bästa tillgängliga kunskapsunderlag. Men etik och mänskliga rättigheter måste vara det som väger tyngst i beslutsfattandet. Dessutom måste man vara medveten om de praktiska begränsningar som finns när det gäller vetenskaplig metod. Att testa kortsiktiga effekter av en tablett vid behandling av ADHD är en helt annan sak än att undersöka hur till exempel individualiserad föräldraförsäkring påverkar jämställdheten på lång sikt.

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter