Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Har relativism någon plats i akademin?

Relativism är ett begrepp som ofta hamnar i skottgluggen, skriver Christian Munthe.

Det är förstås bra att så fundamentala frågor debatteras, och under 2000-talet var jag själv med i ett projekt om relativism, som sammanfattade sina resultat på svenska i en uppslagsbok. Vi upptäckte då att mycket kritik mot relativism bygger på okunskap och brist på precision.

I ett debattinlägg i Dagens samhälle skriver Erik J Olsson, professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet, att anhängare av ”radikal relativism” inte hör hemma i akademisk forskning. Tyvärr klargör han inte vad som fördöms. Han likställer t ex idén att sanning är relativ med idén att det inte finns någon sanning. Men det är konfyst, eftersom idén att sanningen är relativ förutsätter att sanning finns.

Men vad betyder det att ”sanningen är relativ”? Ett aktuellt exempel på relativism ger fysikerna Leonard Mlodinow och Stephen Hawkings prov på. De har hävdat att fundamentala fakta om den fysiska verkligheten är relativa till modellen för hur de beskrivs: mätta på ett avstånd är fotoner partiklar, på ett annat är de vågor.

I human- och samhällsvetenskap accepteras sedan länge att viktiga fakta är relativa till mänskliga val och åsikter: att en enkrona är pengar, att ordet ”panna” har flera betydelser på svenska, osv. I filosofi accepteras att en sats sanning beror inte bara på hur verkligheten är beskaffad, utan även på vad den påstår. Tanken att vad vi vet är relativt till vilken information vi har är legio: kunskap är uppenbart relativ. Dessa olika positioner är knappast ”radikala”, än mindre oförenliga med god akademisk forskning, något som illustreras i ett reportage i Universitetsläraren.

Dessutom är ordet ”sanning” inte så entydigt som Olsson förutsätter. Filosofer menar med ”sann” en relation mellan påståendesatser och en verklighet dessa påstår något om. Till vardags används istället ”sann” oftast för att uttrycka uppfattningar, till exempel medhåll. I den forskning som ofta hävdas relativisera sanning – historiska, sociologiska och kulturvetenskapliga studier av vetenskap och samhälle – betecknar ”sanning” som regel det en filosof skulle kalla för ”försanthållande”, det vill säga uppfattningar om vad som är sant (i filosofisk mening).

Det som relativiseras i sådan forskning är alltså en mentalitet och inte den abstrakta relation som filosofen tänker på. Relativismen består i den empiriska forskarens beskrivning av hur uppfattningar varierar över tid och rum. En historiker som Focault kan då finna att ”sanningen” om galenskap och normal sexualitet varierar med maktförhållanden. Genusforskare kan framhålla hur ”sanningen” om könsskillnader och -identiteter (genus) passar olika gruppers intressen. Vetenskapshistoriker observerar hur vetenskapliga ”sanningar” förändras beroende på sociala relationer. Samma forskare använder dock samtidigt ett filosofiskt sanningsbegrepp: de håller sina relativistiska resultat om ”sanning” för sanna i filosofens mening.

Det är bara i filosofin vi hittar en ”radikal relativism” som utmanar idén om en unik, bestämd, korrekt teori om världen som forskningen kan finna skäl för att hålla för sann. Idén har djupa historiska rötter, många kända sentida företrädare och debatten om den är levande och vital. Det är minst sagt kuriöst att en filosof försöker vinna den genom att definiera bort åsikter han ogillar från den akademiska forskningens legitima domän.

Uppslagsbok: Den svårfångade relativismen Länk till annan webbplats.

Debattinlägg i Dagens samhälle: Relativister i högskolan, lämna akademin! Länk till annan webbplats.

Universitetsläraren: Sökandet efter sanning kan splittra eller förena Länk till annan webbplats.

Stanford Encyclopedia of Philosophy: Relativism (English) Länk till annan webbplats.

Mer om skribenten

  • Christian Munthe

    Professor i praktisk filosofi

    Han skriver om forskningens förutsättningar och villkor, med fokus på humaniora och kvalitet. Christian Munthe forskar om etik och värdefrågor. På sin fritid läser han gärna skönlitteratur, spelar musik och simmar i havet.

Relaterat innehåll

Nyhet 11 mars 2024

Natalie von der Lehr

Hur handleder man doktorander och hur påverkar deras studieplan det fria kunskapssökandet? Curie har pratat med några forskare som fördjupat sig i handledarrollen och de utmaningar...

Debatt 26 februari 2024

Johan Elf, Uppsala universitet

När det administrativa stödet centraliseras får forskare och universitetslärare mindre tid till forskning och utbildning. Universitetsverksamhet som inte utgår från kärnverksamhete...

Krönika 6 december 2023

Tänk om forskning kunde vara mer som ett maratonlopp. Det borde gå att bryta och komma igen, och även misslyckanden borde kunna få ett erkännande, skriver Natalie von der Lehr.