Den viktigaste målgruppen för forskningen

Vi kan debattera om den ökade hetsen efter kvantitativa resultat hjälper eller stjälper vetenskapen, men det är inte mitt fokus för just denna text. Istället skulle jag vilja peka på ett område som är i skriande behov av att komma i kontakt med aktuella forskningsresultat och som sällan gör det: läromedlen för grundskolan.

Att skriva läromedel till svenska skolan är inget man blir rik av, tvärtom är det en ganska otacksam sysselsättning. Dessutom ska böckerna passas in i snäva ramar kring kunskapsmålen för de olika årsklasserna vilket inte precis kittlar ens de forskare som har en populärvetenskaplig ådra. För arkeologer är det dessutom extra frustrerande att nästan all undervisning om Skandinaviens förhistoria sker enbart i låg- och mellanstadiet (något jag skulle kunna orera om länge och väl men jag ska bespara er det).

Om vi har tur är de som skriver partierna om förhistorien åtminstone högskoleutbildade i historia, vilket inneburit ett par enstaka föreläsningar om ämnet, nästan alltid av andra historiker som inte själva läst eller hängt med i något som skett de senaste 30 åren. Om de skulle känna sig manade att faktiskt göra lite bakgrundskoll innan de författar läromedlen så finns det heller inte så mycket att utgå ifrån. Så där väldans massa populärvetenskapliga böcker om förhistorien (innan vikingatid) finns inte att tillgå. Där borde vi verkligen bli bättre.

Gör detta något? Jag tycker det. När jag ser de texter mina barn kommer hem med från skolan som de ska plugga in så ser jag så många gamla floskler och klichéer som upprepas och befästs. Ofta med ett gott syfte, men paradoxalt nog så att man trillar i samma gamla fällor om män och kvinnor, makt och handel, levnadssätt och religion som tidigare. Ex: ”kvinnorna under bronsåldern lagade maten, men matlagning var viktigt!” Jaha, hur vet ni att det bara var kvinnorna som lagade mat undrar då arkeologen? Samt varför tas inte de kvinnliga högstatusgravarna upp samtidigt som det förutsätts att männen bestämde?

För de allra flesta så är grundskolan där vi får vår grundläggande undervisning i en hel del ämnen, om vi inte väljer att fördjupa oss i just dom i gymnasiet och högskolan. Vi tar med oss de ramar, begränsningar och intryck vi fick då genom resten av våra liv (jag har inte sällan kommit öga mot öga med min egen snäva förståelse när jag hört andra forskare). Att försöka ändra de fördomarna och missförstånden hos vuxna, må det vara journalister och beslutsfattare, eller medborgare i största allmänhet, är faktiskt inte enkelt. Det är så mycket ogräs vi måste rensa undan att vi nästan aldrig hinner plantera nya frön.

Jag tror både vi forskare och de som finansierar vår forskning måste börja engagera sig i läromedlen, hur osexigt och tradigt det än kan verka. Om det inte ska behöva ta 50 år innan dagens rön når fram till en ny generation, för vid det laget är de redan passé. Frågan är bara hur? Ska stiftelser finansiera läromedelsskrivande? Ska universiteten avsätta medel för att bistå läroboksförfattarna? Ska alla lärare ha rätt till en kontinuerlig kompetensutbildning på högskolan som innefattar alla ämnen som de berör i sin utbildning? Jag vet inte, men förslag mottages med glädje.