Fempunktsprogram för en hållbar vetenskap: 5) Engagerade forskare

2014-12-18

Det blåser väldigt kallt i Sverige just nu. Vi har en politisk situation och en politisk debatt, som många av oss hade hoppats att vi aldrig skulle behöva uppleva, där människor på ett (ny)fascistiskt vis sorteras in i olika kategorier och beskrivs som tärande och kostsamma och där kultur, utbildning och forskning hamnar direkt och enbart i nationens, svenskhetens (eller mammons) tjänst. Att min femte och avslutande punkt för en hållbar vetenskap är engagerade forskare känns därför extra angeläget. Vi som forskare måste vara engagerade i vår samtid, vårt samhälle och våra medmänniskor – utan detta engagemang riskerar allt som en vetenskap på en demokratisk grund och för ett demokratiskt samhälle vilar på att raseras.

I en artikel (DN 14/12) om den person som oftast får inkarnera vetenskapsmannen per preferens Albert Enstein konstaterar Diana Kormos-Buchwald, ledare för det projekt som digitaliserat allt vad Einstein skrivit (dagböcker, föreläsningar, anteckningar, brev, klotter, uträkningar etc):

”– Einstein levde under mycket svåra tider i Europa. Han var en politiskt och socialt engagerad forskare, och det var ovanligt på den tiden. Och nu har det åter blivit ovanligt.”

Det är upp till var och en av oss se till att det ovanliga blir vanligt. Om den engagerade intellektuelle måhända lyser med sin frånvaro i Sverige kan vi se till att den engagerade forskaren blir något som förknippas med Sverige och svensk forskning. Att på olika vis arbeta för mänskliga rättigheter och ett demokratiskt samhälle är att på allvar lägga grunden till svensk forskning i världsklass och att se till att Sverige som forskningsnation tar en ledande position.

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter