Våga ge enkla svar annars gör någon annan det

2018-09-05

“Research that isn’t published doesn’t exist”. Denna något provokativa slogan, som syftar på vetenskapliga publikationer, återspeglas också av den tredje uppgiften i forskarens uppdrag vid sidan av forskning och undervisning: att förmedla vår kunskap och resultat från vår forskning till samhället. Enligt den svenska högskolelagen ska vi göra våra resultat tillgängliga för invånarna som genom skatten stödjer vår forskning.

Forskare är väl medvetna om att forskningsresultat är komplexa och att det inte alltid är lätt att säga hur resultat från forskning kan komma till användning. Dessutom kan det vara så att resultat från en småskalig studie i ett laboratorium inte nödvändigtvis går att upprepa i en storskalig studie utanför laboratoriet. Under vår forskarutbildning lär vi oss att ifrågasätta alla studier och resultat, inte minst våra egna. Tonvikt ligger på medvetenheten om våra studiers begränsningar. Vi lär oss helt enkelt god forskningssed; att inte dra för stora slutsatser av våra resultat. Allt detta gör att många av oss känner sig minst sagt tveksamma till att dra tydliga slutsatser av vår forskning och förmedla dem till allmänheten. Vi forskare kan därför verka vaga i vår framtoning och ger gärna komplexa svar på tillsynes lätta frågor.

Denna tveksamhet hos oss forskare skapar ett vakuum som fylls av andra som har tränat sig i att svara på ett vardagligt språk och som vågar dra tydliga slutsatser. Problemet, som jag ser det, är att dessa välformulerade individer oftast inte är forskare utan politiker. Allra bäst på att dra förenklade slutsatser är politiker från populistiska partier. Förutom att deras slutsatser är förenklingar är de ofta felaktiga.

För att nå ut till allmänheten med vår forskning behöver vi därför ta av oss våra ”mentala” labbrockar och använda ett vardagligt språk och våga förklara våra resultat på ett enkelt sätt. De flesta individer i samhället är inte intresserade av eller vill lägga tid på att förstå alla detaljer om vår forskning. Om vi vill att vår forskning ska ha betydelse för allmänheten och för förändringar i samhället måste vi våga ge enhetliga och tydliga svar. Vi kan inte låta populister vara de enda som kommunicerar begripligt med allmänheten. Alla bör ha rätten till vår kunskap och våra resultat. Vi måste dessutom fundera på hur vi bemöter kolleger som ger tydliga svar på ett sätt som vi kanske inte känner igen från vår vanliga, trygga vetenskapliga sammanhang.

1 kommentar

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • J-O Helldin

    Jag håller med om att det finns en förenklingspotential i hur vi forskare kommunicerar våra resultat och slutsatser, men samtidigt: verkligheten är komplex, och slutsatserna ofta beroende av vilka antaganden och avgränsningar vi utgått ifrån, begränsningar i dataunderlag, alternativa tolkningar etc. Att redogöra för detta är ofta komplicerat, men nödvändigt om vi inte ska börja glida på sanningen. Olika yrkeskategorier har olika roller, och vi får inte blanda ihop forskarens med beslutsfattarens. För att fatta beslut krävs ofta att man sätter ner foten och väljer väg. Forskarens roll är att rita vägkartan, inte att välja vägen. Vår roll kan också vara att påtala risker och osäkerheter i valda vägar – igen ett komplicerande snarare än förenklande budskap.

    2018.09.06

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter