Hur man blir en vetenskaplig minglare

2018-09-26

I Sverige vill vi gärna att våra barn ska få gå i samma förskola som de andra barnen i kvarteret. Efter förskolan ser vi det som en stor fördel om barnen kan fortsätta sin skolgång tillsammans med kompisarna från förskolan, så att de kan stanna tillsammans som grupp.

Så tänker man inte överallt. När mina barn gick på förskola i USA var det vanligt att barn bytte förskola varje år. Föräldrarna berättade att det var viktigt att barnen fick prova på något nytt, träffa nya kompisar och nya lärare.

Nu skulle man kunna fråga sig varför jag diskuterar denna kulturskillnad i en vetenskaplig blogg. Det är för att jag skriver detta på konferens i Nordamerika. Det är tydligt här att den amerikanska kulturen fostrar individer som är duktiga på att söka nya kontakter, snabbt och på ett trevligt direkt sätt.

På en konferens lär vi oss mycket nytt, ställer oss nya frågor, får nya idéer och stöttar nya forskare i våra fält. Samtidigt, eller kanske framförallt, så ger en konferens oss en möjlighet att knyta nya kontakter med internationella forskare inom vårt fält. Det är just här jag snabbt märker skillnaden i kultur och träning mellan svenska och amerikanska forskare eller individer.

Under min doktorandtid i USA blev jag väl omhändertagen av mina amerikanska seniora kolleger. De såg till att presentera mig för sina kolleger och bjuda in mig till vetenskapliga konversationer. Deras sätt att presentera mig och mina forskningsfrågor för andra seniora forskare blev en startpunkt för mig att diskutera mitt arbete med andra forskare.

När jag haft tillfälle att bjuda in svenska doktorander till samtal med seniora forskare har de ofta blivit blyga, ursäktat sig eller undanbett sig från att bli presenterade. Nu skulle det ju kunna vara så att jag inte varit speciellt smidig eller bra på att introducera studenterna eller att urvalet av studenter har varit annorlunda än inom andra fält. Men jag tror ändå det är en viktig fråga att reflektera över. Hur gör vi för att stötta våra studenter i att nätverka och knyta nya kontakter när tillfälle ges genom möten och konferenser?

Kanske kan vi ändra vår vetenskapliga kultur så att vi vid dessa möten och tillfällen är lite mer ”amerikanska”. Om vi själva kommer ihåg hur obekvämt det en gång var att våga ta kontakt och våga ta plats så kan vi bättre förbereda våra doktorander inför dessa tillfällen. Och kanske det rentav hjälper oss själva med nätverkandet då en introduktion av en doktorand ger oss ett tillfälle till nya samtal och att knyta nya kontakter.

3 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Lena Aronsson

    Ja, det är en viktig fråga, på flera sätt. En aspekt som inte tas upp här men som jag (som doktorand) stött på är att den här sociala oträningen i professionella sammanhang (eller idén om en kulturellt kodad introverthet, om man så vill) inte bara gör att man missar nätverksmöjligheter utan också blir en ursäkt för att se sig som 'student' snarare än forskare. Den här självbilden göder en slags oansvarighet som är kontraproduktiv i forskarutbildningen.

    2018.09.26

  • Marina Rantanen Modeer

    Vissa starka hierarkier ute i Europa tillåter inte riktigt det amerikanskt avslappnade sättet - om man som doktorand tilltalar vilken professor som helst utan att visa respekt för hierarkin som inte sällan innebär att man är lågmäld kan man lätt anses vara lite burdus. Med det sagt är förmågan att presentera sig och prata med andra givetvis en gåva den amerikanska kulturen ger dem som växer upp i den och vi har mycket att lära på den punkten.

    2018.09.26

  • Vania Ceccato

    Precis det, Annika. Hur gör vi för att nätverka och knyta nya kontakter? Jag är nationell samordnare av Säkraplatser, ett nätverket som syftar att koppla ihop akademiker med praktiker i Sverige, ett nätverket som har sin bas på KTH och finansieras av BRÅ (https://www.sakraplatser.abe.kth.se/).
    Jag märkte att det är en stor kulturskillnad inte enbart mellan USA och Sverige men också mellan olika yrkeskategorier. Man måste se att man har mycket att känna med nya kontakter, och dela information ... det blir aldrig för mycket med ide och kontakter...Jag involverar mina doktorander i allt jag gör, och det är positivt! det är också en del av att vara kreativ gennom att lyssna och koppla ihop med andras perspektiv. Helt enkelt, fundamentalt för "ett bra vetenskap".
    Hälsningar Vania

    2018.09.27