Förlorad follow-up

2012-06-10

Inom genren ”asså, ibland blir det bara så”-journalistik finns ett fenomen som kan kallas lost to follow-up. Detta epidemiologiska begrepp beskriver när deltagare i en klinisk prövning ”går förlorade” – alltså av endera anledningen försvinner i uppföljningen av studien. Den mediala versionen av det här är när studier lyfts fram, men inte följs upp.

Det pågår sedan länge en diskussion om att medicinska tidskrifter är mer benägna att ge utrymme åt studier som visar på positiva än negativa resultat (alltså studier som påvisar snarare än avfärdar ett samband), trots att det principiellt sett är lika intressanta fynd. Ett par studier av publiceringar på JAMA, områdets flaggskepp, har gett lite olika resultat. Mer nedtonad verksamhet kan hamna i skymundan, exempelvis inte förses med pressmeddelanden. Problemet är heller inte begränsat till medicinska tidskrifter. Det är också något journalister bör vara uppmärksamma på.

Ett exempel. För ett tag sedan rapporterade nästan samtliga medier om en stor amerikansk studie om att människor som dricker kaffe lever längre. Det var en inbjudande nyhet – studien omfattade nära 400 000 personer, publicerades i fina tidskriften New England Journal of Medicine och faller dessutom fint in i en arsenal av forskning som antyder att kaffe skulle kunna ha goda effekter på hälsan. Jag skickade själv vidare länken på Twitter, glad i kaffe som jag är. Och det är jag inte ensam om – forskning på vardagens glädjeämnen röner av förklarliga skäl större uppmärksamhet och spridning.

Svenska dagbladet gav studien utrymme genom att med den kausaldoftande rubriken ”Drick kaffe och lev längre” referera ett kort referat från nyhetsbyrån TT, med en liten brasklapp om att forskarna ansåg att resultaten bör tolkas med försiktighet. Även DN skrev, men rubriken var ”Stor studie: kaffedrickare lever längre”, men gav rum åt ett förkortat citat från en mer mångordig artikel i Science Daily, där forskarna angav att det inte gick att bevisa något orsakssamband genom studien.

Men vad visade studien egentligen? Till saken hör att det inte finns någon randomiserad, kontrollerad och dubbelblind studie på hur utfallet är för den som dricker kaffe jämfört med den som dricker en mörkbrun placebodryck till smak förvillelse lik kaffe. Det som finns är ett antal associationer – stor kaffekonsumtion är associerat med lägre risk för typ 2-diabetes, för stroke, för att dö i prostatacancer och så vidare. Men orsakssambanden är alltjämt höljda i dunkel.

Det är också därför just den här studien ådrog sig en hel del kritik. Även om författarna till studien hade kompenserat för en del störfaktorer, kunde de omöjligen kompensera för alla. På redaktionen på New England Journal of Medicine fördes diskussioner om studien över huvud taget skulle publiceras – men valde att publicera eftersom studien ”touches a nerve”. De medicinska redaktörerna var medvetna om att rubrikerna skulle inbjuda till  inkorrekta uppmaningar i häraden ”drick kaffe och lev längre”, men tyckte sig ha ryggen fri. I det här inlägget diskuteras saken i större djup – som till sitt innehåll och utformning är oändligt mycket mer intressant än det oändliga refererande som den här typen av ”touches a nerve”-studier annars blir föremål för.

Det finns förstås fler exempel. Det om hur en mycket uppmärksammad studie om att ”Virus kan ligga bakom kronisk trötthet” utvecklade sig till en oerhört mycket mer spännande historia om forskningsfusk, stämningar och fängelsestraff. Förloppet kan förstås ha skildrats i papperstidningarna och att det gått mig förbi. Men jag hittar i alla fall ingenting i nätversionerna, och i teves arkiv hittas bara rubriken ”Gåtan kring trötthet kan vara löst” (vilket i ljuset av hur det hela utvecklade sig ter sig rapporteringen groteskt inkomplett). I radions arkiv finns dock uppföljande reportage, för den som är nyfiken.

Besläktad problematik är de klickmonster till studier som lite då och då dyker upp. Som den här med rubriken ”Att äta moderkakan kan vara nyttigt”. Enskilda forskares åsikter om att orimlig forskning borde genomföras måste inte ges utrymme – men gavs detta, eventuellt av äckelfaktorskäl. Eller för den delen den här lilla rackarn: ”Gen gör manliga p-piller möjliga”. Artikeln som låg till grund för studien var en genetisk grundvetenskaplig studie på möss med titeln ”KATNAL1 Regulation of Sertoli Cell Microtubule Dynamics Is Essential for Spermiogenesis and Male Fertility” – men genom skickligt pressarbete och en rad i slutet av abstract om potentiell snar klinisk tillämpning citerades studien i snart sett varje form av press. Huruvida den musgen ”gör manliga p-piller möjliga” har åtminstone jag ingen aning om (hur länge har vi pratat om saken? Fyrtio år?).

Ibland slirar det även språkligt, så till den grad en studie får en helt ny betydelse. I tidningen beskrevs en ny studie ha visat att ”mejlboxen kan orsaka hjärtproblem”. I själva studien (som inte verkar ha publicerats utan bara refereras) finns emellertid ingenting som stödjer det påståendet – orsakssambanden avhandlas inte över huvud taget, och forskarna lyfte snarare fram att produktiviteten kunde tänkas öka genom minskat e-posttillgång.

Det här kan tyckas harmlöst, och är i varje enskildhet kanske inget att riva upp himmel och jord över. Men i sin ackumulerade form blir det faktiskt en hel del vinklingar och glidningar som gör att läsaren faktiskt finner sig mer felinformerad än rätt ute. Att ge utrymme för mindre seriös forskning har också ett pris i undanträngning – det görs så oerhört mycket intressant och spännande saker, men som inte uppmärksammas därför att det inte är lika publikfirande. Därtill finns riskeras att allmänhetens förtroende, både för forskning och för journalistiken.

Jag återkommer för övrigt till det här med pressmeddelanden i ett framtida inlägg. Tills dess!


Övriga poster i bloggserien:

  1. ”Asså, ibland blir det bara så”