Crash course i kulturvård

2016-11-16

När jag tar mig an en ny text eller ett nytt ämne vill jag gärna bli guidad. Som kulturvårdare är det lätt att bli missförstådd, fältet är smalt och skrået i minoritet. Ofta får jag förklara vad jag faktiskt studerar. Och syftet med detta. I de flesta fall tror jag att jag lyckas ganska bra. Detta får härmed utgöra min rivstart som gästbloggare. Häng med!

Kulturvård som akademisk disciplin är förhållandevis ungt. På det vetenskapligt tveksamma Wikipedia läser jag att det etablerades som ämne på Göteborgs universitet 1978, för att sprida sig till Uppsala universitet (idag på Campus Gotland) i mitten av 1990-talet. Vad jag tycker mycket om, och ser som en styrka, är att kulturvård är tvärvetenskapligt. Som innehavare av gesällbrev inom ett textilt hantverk uppmuntras jag till praktiska inslag i mina teoretiska studier. Detta besvarar ställda frågor genom att jag ibland utövar uråldriga tekniker.

Men det ger mig även en djupare förståelse för en teknik jag behärskar både praktiskt och teoretiskt. Olika discipliner stöttar varandra i strävan att utforska villkoren för kulturobjektens vård och fortlevnad. Kulturvårdande insatser görs även vid bevarandet av byggnader, hela miljöer, föremålssamlingar men också av minnen och traditioner. Sammanfattar kulturvård som konsten att bevara, utveckla och hållbart bruka både immateriella och materiella kulturarv som finns runt omkring oss.

Nalbunden_socka_breddEtt kulturvårdande exempel: nålbindning. Denna doldisteknik från hedenhös som ser virkad och stickad ut på samma gång. Som kulturvårdare intresserar du dig för hur det görs, med vilka redskap och hur detta bäst bevaras samt levandegörs. Och gärna utvecklas. En råkall februaridag sammanfattade jag detta i ett grupparbete, redovisat i en videodokumentation. För övrigt ett vanligt sätt att dokumentera äldre hantverkstekniker på Hantverkslaboratoriet, som är en del av kulturvårdsinstitutionen i Mariestad. Utan förkunskaper läste vi oss till en teknik som traditionellt traderats från görare till görare, för att sedan tillämpa detta i rörlig bild. En immateriell utmaning som efter lite trix och fix landade i en socka. Läs ”många upprepningar av grov entrådig ulltråd” mellan raderna… Tekniken är genialt enkel för den som till slut behärskar den, där det enda redskapet är en trubbig nål av ben eller trä. Den entusiastiske täljer såklart denna själv, och får då lite träslöjdsupplevelser på köpet.

Varje skrå har sin egen terminologi. Inom min gren av kulturvård använder vi oss ofta av begreppen immateriellt/materiellt kulturarv, görande, traderat, handlingsburet, tyst kunskap (hantverksfärdigheter), bevarandevärt och autenticitet mest för jämnan. Med min gren av kulturvård menar jag den med fokus på slöjd och kulturhantverk. Fält jag på olika sätt återkommer till i kommande bloggposter. Som då jag plötsligt befinner mig på den turkiska landsbygden, och registrerar hur en kokong av råsilke transformeras till en härva tjockt och glansigt garn. För att sedan vandra vidare till mattväverskans skickliga händer, för att knytas i intrikata pixlade mönster. Ett mycket fascinerande handlingsburet görande.

Se nålbindning i praktiken