En manlig värld i upplösning

2013-02-11

Forskningsvärlden domineras fortfarande av män. Tidningen Universitsläraren skriver i en artikel att mitt eget universitet, KTH, är särskilt illa utrustat med kvinnliga professorer – 90 procent är män! Det fenomen tidningen lyfter fram är att ambitionen att kräva jämn könsfördelning i alla de kommittéer och nämnder som fyller centrala funktioner i det akademiska livet kan få negativa konsekvenser så länge de kvinnliga seniora forskarna är så få. Det leder till en hög arbetsbelastning och riskerar att gå ut över meritering inom forskning och undervisning.

Jag har nyligen själv suttit och funderat över hur könsmönstren i högskolan egentligen ser ut. Som en del av projektet Agenda för forskning, som jag hade nöjet att arbeta med under tre år, genomförde vi en undersökning av den svenska doktorandutbildningen. I anslutning till det arbetet gjorde vi en undersökning riktad till alla som tog doktorsexamen i Sverige 2006 inom medicin, teknik, naturvetenskap och ett urval av samhällsvetenskaperna. En miss i arbetet gjorde att vi inte fick med uppgift om doktorandernas kön i tid till att analysera dem på allvar i slutrapporten, men eftersom könsaspekten förtjänar en närmare granskning har jag nu plockat upp data igen.

Bland dem som tog doktorsexamen 2006 var 50 procent kvinnor. Men bara 20 procent av alla doktorander hade haft en kvinnlig handledare. Jag hoppas under våren kunna gå vidare och undersöka systematiskt om könsförhållandena spelar någon stor roll för karriärval och karriärframgång. Men två saker står ut redan när man tittar på data:

–          Mansväldet bör på lite sikt gå mot sin upplösning, åtminstone att döma av 2006 års avgångsår. Två av fem kvinnor, men bara en av tre män, var kvar på högskolan efter fem år.

–          De kvinnliga professornar arbetar aktivt för att påskynda den utvecklingen. Av de kvinnliga handledare vi identifierat förde bara 27 procent fram en manlig doktorand till disputation.  73 procent av de kvinnliga forskare som hade en disputerande doktorand år 2006 hade valt och/eller valts av en kvinnlig doktorand.

Det här mönstret är alldeles för starkt för att vara ett utfall av slumpen. Och någonstans undrar jag om vilka orättvisor de här obalanserna skapar. Likaväl som den låga andelen kvinnliga professorer kan sänka övergången från grundutbildning till forskarutbildning bland duktiga kvinnor kanske det finns duktiga män som blir bortvalda vid tillsättning av doktorandtjänster för att handledaren är kvinna?

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter