När jag knackade på hos världens mest kända biolog

2018-03-13

De flesta människor har förebilder. Jag har flera, kvinnliga och manliga, unga och gamla. Högt på listan står Edward O. Wilson. Genom att studera något så oansenligt som myror har han skapat nya vetenskapsfält och vänt upp och ner på vår kunskap om biologisk mångfald. I själva verket var det han som lanserade begreppet biodiversitet. Med över 150 000 citeringar är han den mest citerade forskaren i hela fem discipliner.

Nuförtiden kommer denna 88-årige herre till sitt kontor bara på tisdagseftermiddagar. Det ligger på fjärde våningen på Harvard Museum of Natural History. Resten av veckan jobbar han hemifrån. Bara under 2014 kom han till exempel ut med tre böcker. Hans senaste bok (den 34:e) kom ut för några månader sedan, och mellan bokutgivningarna skriver han vetenskapliga och populärvetenskapliga artiklar, som till exempel i New York Times för drygt en vecka sedan. Bland hans många meriter finns inte mindre än två Pulitzerpris.

Eftersom jag nu jobbar på samma institution som han kunde jag helt enkelt inte låta bli. Hans assistenter såg lite chockade ut när jag knackade på. Nej, jag hade inte bokat tid. Nej, jag var inte inbjuden. Plötsligt kom dock Wilson ut, på lite ostadiga ben men med ett brett och välkomnande leende i ansiktet. ”Har du ett par minuter?”, frågade jag. ”Ja, men tyvärr inte mer än så, jag har en bil som väntar utanför”.

Efter en kort introduktion ville han först visa mig sin myrsamling, en av världens största. Sedan kom vi in i hans stora förmak där man knappt såg väggarna på grund av alla inramade diplom, troféer och pampiga foton. På golvet stod papplådor fyllda med hans böcker på olika språk. Vi satte oss ner, och då sa han: ”Nu vill jag höra mer om vem du är och vad du gör”.

Jag beskrev vem jag var och berättade om min grupps forskning och vårt nystartade centrum för biologisk mångfald i Göteborg. Jag berättade om en kontroversiell artikel som nyligen publicerats i Washington Post och hur vi lyckades samla in tusentals underskrifter från forskare och allmänheten för att visa vårt motstånd. Jag visade honom utkastet till en ny artikel där vi ville diskutera förhållandet mellan vetenskap och etik, något han blev mycket intresserad av och gav rejäl återkoppling på:

”Jag tror att vi befinner oss vid en vändpunkt, då världen inser att förlusten av biologisk mångfald är ett minst lika stort problem som klimatförändringar. När detta sker, kommer underbara saker att hända.”

Det kan låta fåfängt, men mötet med E. O. Wilson är en av mina höjdpunkter hittills i karriären. Jag vet inte om det beror på hans brinnande optimism och glöden i hans blick (och bara tanken att detta kan vara möjligt vid den ålder), eller det faktum att två tilltänkta minuter blev en halv timme, eller helt enkelt min beundran blandad med avund för hans verk. Förmodligen allt detta och lite till. Visserligen finns det risker med att idealisera människor, men kraften i att kunna spegla oss i förebilder, och lära av deras bedrifter, ska inte underskattas.

4 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Malin Olofsson

    Underbar läsning, jag fick rysningar! Att få till ett sånt fantastiskt inspirerande möte med en av sina allra största förebilder, och dessutom få känna att han verkligen lyssnar tillbaka! Du är själv en stor inspiration Alex! Kul med vetenskapens värld också!

    Lycka till med dina äventyr!!

    2018.03.15

  • Alex Antonelli

    Tack så mycket Malin!! :-) Just att han lyssnade och visade så stort intresse för andra var precis som du säger något alldeles speciellt.

    2018.03.17

  • Mats Niklasson

    Fantastiskt Alexandre! Rolig läsning!

    2018.03.20

  • Kristina Sundbäck

    Inspirerande läsning! Förstår att detta var en av dina höjdpunkter. Spännande att höra hur det är på Harvard!
    Läser med stort intresse dina krönikor!

    2018.04.05