De noggrant utvalda

2018-02-05

Mary har varit postdoktor på Harvard i två år och ska snart på jobbintervju. Hon har förberett sig i tre veckor genom att läsa på om vilka forskare som finns på den tilltänkta institutionen och finslipat på sin presentation. Nu samlas hela vår grupp i drygt två timmar för att lyssna och ge feedback. På samma sätt förbereder sig Peter och Michael för sina anställningsintervjuer. Peter skickar mig sedan ett dokument på tolv sidor där han skrivit ner möjliga frågor han kan tänkas få och hur han bäst ska svara på dem. Där finns dessutom specifika frågor han avser ställa till varje forskare på institutionen, ifall han får chansen att möta dem. Vi sitter ner och diskuterar en fråga i taget.

Samtidigt söker de här en ny biträdande lektor i ekologi. Sex personer har valts ut av en kommitté, och under två veckor bjuds var och en hit under två dagar. Första dagen ger de en allmän föreläsning. Salen på 92 platser fylls nästan upp varje gång – ingen professor, doktorand eller postdoktor är för upptagen för att delta. Det timslånga föredraget övergår till ett lika långt mingel med föreläsaren. Dagen efter ger de ett ”chalk talk” i ytterligare en timma, där de vid svarta tavlan får ge prov på sin pedagogiska skicklighet och berätta om sina framtidsplaner. Dessutom träffar kandidaten varje forskare på institutionen enligt ett detaljerat schema. Anställningsbeslutet fattas i slutändan kollegialt – dekanus går inte med på att anställa någon som inte alla är ense om.

De erfarenheter jag varit med om är inte unika: varje nyanställning innebär en lång rad intervjuer och provföreläsningar. Min värd berättade att det tog nästan två år att anställa en person som skulle vattna växterna i foajén på helgerna, eftersom det krävde dekanus övertygelse och underskrift. Det läggs alltså mycket stora resurser på rekrytering, i både tid och pengar (med tanke på att Harvard har några av landets högsta professorslöner).

Att forskarna hinner med det här kan tyckas förvånande. Visserligen jobbar de långa dagar, men de får också mycket stöd. Varje forskare har minst en, ibland två forskningsassistenter som hjälper till att förbereda presentationer till föreläsningar, sköter referenslistor i publikationer (och kan även göra litteratursökningar inom olika teman), bokar möten, ordnar symposier, tar hand om besökande studenter och forskare. Det finns också mycket hjälp att få från administrationen när man ska på fältarbete i andra länder, skicka paket, beställa varor, få ersättning för utlägg. Var och en gör helt enkelt det de är bäst på. Kan det vara en del av Harvards nyckel till framgång?

2 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Jan Herman Göthlin

    Instämmer helhjärtat i Alexandre Antonellis slutsatser. Som medicinsk forskare vid universitet i 7 länder och sakkunnig vid tillsättande av akademiska tjänster i åtskilligt flera länder har jag sett betydelsen av assistans i forskningsteamen för både god kvalitét kombinerad med god kvantitét. Detta gäller också för intern och extern utbildning.
    Assistans frigör också tid för den viktiga anställningsprocessen. I Sverige görs anställningsintervjuer men inte så grundliga som ex vis vid Harvard. Färre bedömare och kortare tid.
    Kan anställningsprocesser förbättras i Norden? Troligen inte. Ofta få kompetenta sökande och ännu färre, som är nöjda med anställningvillkoren. En viktig kulturell skillnad är att den lokala kandidaten oftast föredras. Ett egendomligt exempel är en kollega som sökte en professur i Danmark. Vid anställningsintervjun framkom att den lokala sökande redan hade förordnats

    2018.02.19

  • Nätverket Vetenskapskvinnan

    Jan - vi tror att anställningsprocessen i Norden kan förbättras. Det är en fråga om att göra det svårare för nepotism och starka nätverk där beroendeförhållande florerar att rota sig. Se http://vetenskapskvinnan.blogspot.se/2015/06/vetenskapskvinnans-manifest-for.html.

    Det du beskriver om tjänsten i Danmark skulle lika gärna ha kunna hänt i Sverige. Se http://vetenskapskvinnan.blogspot.se/2016/07/vetenskapskvinnans-guide-till.html

    Så visst har vi mycket att lära när det gäller att rekrytera!

    2018.03.08