Business as usual finns inte längre

Det är väldigt svårt att inte skriva om coronavirusets framfart under de senaste veckorna och hur det påverkar högre utbildning. I många länder, till exempel hos våra grannar i Norge och Danmark, har alla universitet och högskolor stängts och all undervisning sker nu på nätet. Det var något helt otänkbart bara för ett par veckor sedan. En så plötslig omställning skapar stora utmaningar för både lärare och studenter. De lärare och som redan använder lärosätets lärplattform och andra digitala verktyg klarar nog övergången, men för många andra blir omställningen en stor utmaning. Och det blir inte enklare för studenter att helt plötsligt byta lärmiljö.

Om vi ser optimistiskt på situationen ger den oss äntligen en möjlighet att visa på fördelarna med nätbaserat lärande och att höja nivån på användningen av lärplattformar och e-mötesverktyg. Det kan ske i viss utsträckning, så länge som lärosätet kan erbjuda bra support till lärarna, men det kan också leda till förvirring och frustration. Det handlar om att se det som en nödsituation och att ge lärare och studenter enkla råd för att kunna fortsätta undervisningen på en lagom nivå. Ambitionsnivån ska inte vara så hög; det är inte läge att visa finesser i lärplattformen eller avancerade inspelningsverktyg. Studenterna har kanske inte samma tillgång till datorer, bandbredd och resurser som när de vistas på campus. Behöver vi synkrona möten överhuvudtaget? Räcker det med instuderingsfrågor och diskussion i ett forum?

Det handlar om att kursen ska få fortsätta fast på andra premisser. Svenska lärosäten har idag digitala lärmiljöer som är integrerade med alla andra viktiga system och förutsättningar finns att klara en krissituation, precis som i Norge och Danmark. Det som saknas är kompetensen att använda dessa på ett pedagogiskt sätt. Redan nu ser man en stor samarbetsvilja och solidaritet bland lärare i Norge. Där fick en Facebookgrupp för lärare som får undervisa hemifrån ihop över 40 000 medlemmar under den första veckan. Med lite tur kan krisen skapa större medvetenhet bland lärarna om vad de behöver lära sig framöver. Det är ganska sannolikt att vi får uppleva flera krissituationer framöver och beredskapen måste höjas.

I mina tidigare inlägg har jag argumenterat för en utveckling av digitala möten och konferenser som en åtgärd för miljön. Nu har vi ytterligare ett skarpt läge där många konferenser ställs in och flera försöker ställa om till ett digitalt format med kort varsel, säkert med varierande resultat. Samtidigt kan en plötslig rusning till digitala möten skapa stora problem eftersom plattformarna inte är dimensionerade för en så stor belastning. Flera e-mötessystem som Zoom och Skype har haft tillfälliga kapacitetsproblem under de senaste dagarna. Nu arbetar alla berörda parter med att bygga ut kapaciteten långt bortom alla tidigare prognoser.

Behöver vi fundera över vår digitala beredskap? Behöver vi alternativa kanaler för digital kommunikation? Alla lärosäten kan lära sig av den här situationen och rusta sig för framtida krislägen. Att bara återgå till “det normala” är inte möjligt längre. En annorlunda värld väntar.