Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

debatt

Visst fungerar den vetenskapliga rådgivningen!

I tider av kris har expertmyndigheter en viktig roll att bistå politiken med vetenskapligt grundade underlag så att rätt beslut kan fattas. Inom den svenska statsförvaltningen finns idag en stor möjlighet till vetenskaplig rådgivning. Det skriver Jonas Björck, generaldirektör för Forte.

Man med kostym slips, och skäggstubb

Jonas Björck, generaldirektör Forte

Coronapandemin har satt behovet av vetenskaplig rådgivning till politiker och beslutsfattare i fokus. Kungl. Vetenskapsakademien är en av flera institutioner i Sverige som under pandemin har bildat egna expertgrupper. Och Vetenskapsrådets generaldirektör Sven Stafström efterlyste nyligen i en artikel i Curie en permanent struktur för vetenskaplig rådgivning.

I artikeln framhålls också att det finns brister i myndigheternas vetenskapliga rådgivning och att ”vetenskaplig rådgivning handlar om att ta fram vetenskapligt underlag inför politiska beslut. Idag finns ingen som har den uppgiften”. Jag gör en annan bedömning.

Väldigt ofta hanterar politiken komplexa frågor som berör flera olika forskningsfält, och som kräver avvägningar mellan olika intressen och mål (ekonomi vs naturskydd etc). Här finns det sällan eller aldrig forskning som täcker hela området, och forskare behöver då själva extrapolera och dra slutsatser utanför, men helst i linje med, den forskning de behärskar. Detta inbegriper med nödvändighet en rad subjektiva element och värderingar, vilket sammantaget leder till att forskares bedömningar kan landa väldigt olika, även om de utgår från samma kunskapsbas (till exempel vad gäller effekten av munskydd i offentliga miljöer). Alltså finns behov av instanser som bearbetar och bereder forskningskunskap så att den verkligen leder fram till kloka beslut. Som tur är finns det faktiskt gott om sådana instanser.

Den svenska förvaltningsmodellen innebär att den huvudsakliga expertkunskapen på olika sakområden finns på myndigheter medan Regeringskansliets huvuduppgift är att bereda regeringsärenden och att i övrigt bistå regeringen och statsråden i deras verksamhet.

Regeringen och framförallt expertmyndigheterna ansvarar direkt eller indirekt för vetenskaplig rådgivning genom vetenskapliga råd bestående av aktiva forskare, eller genom att anlita enskilda forskare som vetenskapliga experter inom olika sakområden.

Regeringen har till exempel ett äldreforskarråd som leds av socialministern där ledamöterna består av forskare, och en forskningsberedning som leds av ministern för högre utbildning och forskning vars ledamöter till stor del består av forskare som har till uppgift att bistå regeringen med expertråd vid utarbetandet av den svenska forskningspolitiken.

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, sammanfattar det vetenskapliga stödet för olika behandlingar och insatser samt identifierar luckor (och föreslår ny forskning) inom områdena hälso- och sjukvård, tandvård, socialtjänst, funktionstillstånd och funktionshinder.

Regeringen har dessutom flera analysmyndigheter inom olika politikområden till sin hjälp. Många av dessa arbetar i gränslandet mellan forskning och analys.

Regeringen har också hela SOU-systemet till sitt förfogande där många utredningar har vetenskapliga råd eller är forskartunga. Det finns stående kommittéer som SMER (Statens medicinsk-etiska råd) som består av ett antal professorer från olika områden samt politiker. SMER tar fram egna rapporter och ger råd till regeringen. Ett annat exempel är ESO (Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi) som ligger direkt under Finansdepartementet som självständig kommitté där både kansli och styrelse till stor del består av forskare.

Kunskapsintensiva myndigheter har också ofta disputerade medarbetare med förmåga att tillgodogöra sig forskningsresultat. Folkhälsomyndighetens generaldirektör är exempelvis infektionsläkare och disputerad forskare.

Slutligen har forskningsråden särskilda rådgivningsuppdrag inom sina respektive områden. Enligt Fortes instruktion ska myndigheten vara rådgivande organ åt regeringen i forskningsfrågor. Vetenskapsrådet på samma sätt i forskningspolitiska frågor och Formas har ett särskilt beslutsorgan, Rådet för evidensbaserad miljöanalys samt är dessutom värdmyndighet för Klimatpolitiska rådet.

Jag menar därför att det finns en omfattande möjlighet till vetenskaplig rådgivning inom ramen för den svenska statsförvaltningen.

Det vi kanske saknar i det svenska systemet är regelmässiga kontaktytor och diskussion mellan forskare och ”policymakers” inom politik och förvaltning. ESO är ett bra exempel inom den ekonomiska politiken, men denna typ av institution skulle behövas på fler områden.

När det är kris måste politikerna snabbt få kunskap (Curie)

Håller du med? Skriv en replik eller ett eget inlägg

Välkommen att skriva en replik eller ett annat inlägg om forskningens villkor!

Mejla din text med kontaktuppgifter till: debatt@tidningencurie.se

Mer om vad som gäller för att skriva i Curie

Läs hela debattråden

Relaterat innehåll

Nyhet 10 januari 2024

Carina Järvenhag

Akademin måste arbeta med forskning på ett både praktiskt och teoretiskt plan. Det menar Helena Hansson som forskar och undervisar om deltagande design vid Göteborgs universitet. D...

Krönika 18 december 2023

När forskare möter journalister handlar mycket om att förstå den andres arbetsvillkor. Bengt Johansson skriver om skillnaderna mellan forskningen och journalistiken.

Krönika 24 oktober 2023

Undvik förrädiska förkortningar, skapa en emotionell budget och se till att mötas i ögonhöjd. Anna Sarkadi skriver om brukarmedverkan och vad som krävs när kollegorna i projektet i...