Viktigt rättsfall om forskares användning av studentarbeten

Trots utvecklingen av mjukvara som hittar plagiat – och en ökad användning av programmen – så fortsätter studenter och forskare att plagiera andra.
Ibland har upp till en tredjedel av undersökta tidskriftsartiklar visat sig innehålla plagiat. Aktivister publicerar sina fynd på webbplatser som Vroniplag Länk till annan webbplats. och Deja Vu med resultatet att avhandlingar dras tillbaka, yrkeskarriärer slås i kras, eller studiemedel dras in.

Principiellt intressant rättsfall

I Sverige rörde ungefär 500 disciplinfall plagiat under 2013 (Universitetskanslersämbetet 2014), vilket är en ökning med 38 fall från året innan. Jämfört med de 68 fall som förelåg år 2001 är det en utomordentligt kraftig ökning av anmälda fall som skett. Ett av fallen 2014 uppmärksammades särskilt i Universitetskanslersämbetets rapport på grund av dess principiellt intressanta innehåll.

Detta rättsfall rör en doktorand knuten till Mälardalens högskola och Stockholms universitet. Doktoranden fick sin disputation inställd och efter granskning av disciplinkommittén vid Mälardalen blev doktoranden avstängd i fem månader för vilseledande vid examination. Det vilseledande låg i hur studentarbeten användes – plagierades – i doktorandens avhandlingsartiklar. Domen rör doktorandens överklagan till förvaltningsrätten.

Gjorde sig skyldig till plagiat

Den första artikeln som befanns vara plagiat byggde på ett arbete av två studenter som doktoranden handlett. Artikeln hade sedan omvandlats till en EU-rapport med alla tre som författare. I avhandlingen återfanns nu 25 procent av rapporten i doktorandens artikel (som hade en enda författare). Artikeln innehöll en allmän hänvisning till rapporten men saknade i övrigt referenser till densamma eller det ursprungliga studentarbetet. Doktoranden medgav att kopplingen till rapporten inte framhölls i syfte att underlätta sin egen publicering i tidskrift.

Den andra artikeln byggde till cirka 68 procent på ett studentarbete med doktoranden som handledare. Studenten var i artikeln angiven som medförfattare (delad försteförfattare) – dock utan att ha gett sitt bifall till att så skedde. Ingen egentlig referens till studentarbetet fanns förutom angivandet av författare.

Doktoranden gjorde sig enligt högskolan och rätten i båda dessa fall skyldig till plagiat. Då uppsåt inte kunde bevisas i ena fallet sänkte rätten dock påföljden till tre månaders avstängning. Rätten kunde inte bortse från att det tycks finnas en utbredd uppfattning inom forskningsområdet om att man inte behöver referera till ett examensarbete om dess författare anges som medförförfattare (Förvaltningsrätten 2014) och doktoranden kan därför handlat i god tro. I domen har följande principer för hur studentarbeten bör behandlas fastslagits:

Studentarbeten måste refereras till.
En första slutsats är att den vanliga uppfattningen att studentarbeten är ett slags ”grå litteratur” och därför inte behöver refereras till är felaktig. Examensuppsatser och liknande är självständiga arbeten och ska behandlas som vilka andra arbeten som helst. Rättsligt sett har studenten äganderätt (copyright) till sin uppsats och den är inte för någon annan att förfoga över.

Gemensamma arbeten kan inte framställas som vore de egna.
Även om seniora forskare är medförfattare till studentarbetet måste de erkänna studenternas insats. Rörande artikel 1 menade överklaganden att han som medförfattare till den rapport som återanvänts äger rätt att använda detta material då det ju därigenom är hans eget. Plagiat kan dock definieras som att använda en annans intellektuella arbete i sitt eget arbete, och genom denna sin användning ge intryck av att det använda är ens eget (Helgesson & Eriksson 2014). Det är således att betrakta som plagiat att ta något som skrivits av flera (rapporten) och framställa det materialet som sitt eget (artikeln).

Studenters medförfattarskap ska hanteras enligt god sed.
Studenter vars uppsatser bearbetas till forskningsartiklar bör respekteras som medförfattare, det vill säga få tillfälle att delta i skrivandet och få godkänna den slutgiltiga versionen. I artikel 2 var inte studenten medförfattare utan hade bara falskeligen angivits vara det.

Medförfattarskap för studenten omintetgör inte referenskrav.
Tilltaget att ange studenten som medförfattare innebär inte att referenser blir onödiga. Om det som anges i en forskningsartikel redan tidigare publicerats ska det tydligt anges. Vi har annars vad som kallas självplagiat eller kanske mer riktigt en dubbelpublicering av data eller resultat.

Samma examinationsprov kan inte avges flera gånger.
Det finns ett annat problem däri att vad som lämnats in av någon eller några som prov vid ett tillfälle inte kan läggas fram ännu en gång som prov av någon annan. I den andra artikeln hade studenten först lämnat in sitt arbete för att få sin examen. Dennes handledare kan sedan inte använda samma arbete för att avlägga ett eget prov på en annan nivå, även om referenser hade funnits och studentens medförfattarskap hade hanterats korrekt.

Studenten har ett eget ansvar.
I domen framhåller rätten, i anslutning till ett avgörande av Högsta förvaltningsdomstolen, att en student har ett eget ansvar att ta reda på de regler som gäller. Om man underlåter att kontrollera referenser och källor fast man borde ha gjort det så är en hänvisning till att man inte läst information om regelverket inte tillräckligt för att undgå ansvar.

Domens innebörd kan sammanfattas med att seniora forskares användning av studentarbeten är godtagbar, om:

• Citeringar och referenser görs i enlighet med god sed.
• Tidskriften meddelas om att det nya arbetet bygger på ett studentarbete och hur det tidigare publicerats eller offentliggjorts.
• Den nya artikeln används för ny meritering eller avläggande av prov endast om det är utvecklat i sådan omfattning att så är motiverat.
• Författarskapskriterierna uppfylls och studenten inte utestängs från medverkan.

Det finns många goda skäl att ta tillvara på studenters insatser, och detta bör göras på ett sätt som respekterar dem och de tidskrifter som publicerar vetenskapliga rön. För att det ska ske behöver den tvivelaktiga praxis som nu finns uppmärksammas och ändras. Annars riskerar våra högre utbildningar att (för)leda forskare och studenter till att bryta mot god vetenskaplig sed.

Stefan Eriksson
Docent i forskningsetik vid Uppsala universitet, redaktör för Vetenskapsrådets webbplats CODEX om forskningsetik Länk till annan webbplats.

Referenser:

Förvaltningsrätten i Uppsala. Dom i mål nr 6813-13 2014-05-14.

Helgesson G., Eriksson S. 2014. “Plagiarism in research”, Medicine, Health Care and Philosophy July 2014 (online first).

Universitetskanslersämbetet 2014. Disciplinärenden 2013 vid universitet och högskolor. Rapport nummer 2014:3. Stockholm.