Replik: Vad är kommunikationen värd utan tydligt syfte?

Vi har med stort intresse följt diskussionen om vikten av tydliga syften med forskningskommunikation som förs i Curie. Vi tror att det kan vara klokt att skilja mellan goda skäl att kommunicera forskning generellt och det faktiska syftet med en specifik kommunikationsaktivitet.

Det finns som bekant många goda skäl att kommunicera sin forskning. Det kan handla om marknadsföring, som Håkan Sandberg lyfter fram, till exempel för att få ett lärosäte att framstå som attraktivt eller för att öka intresset för en viss utbildning.

Man kan också hänvisa till demokratiska skäl, som att skattebetalarna ska få reda på vilken forskning som sker med offentliga medel eller helt enkelt att det är roligt och personligt belönande.

Men det faktiska syftet som man vill uppnå när man skriver en bloggpost eller debattartikel, träffar en grupp seniorer på ett bibliotek eller pratar med en yrkesgrupp som är berörd av ens forskning, är ofta mer konkret än så. Vi tänker att forskaren i de allra flesta fall vill att målgruppen ska göra – eller inte göra – någonting. Det kan till exempel handla om att ge mer pengar till ens forskning, ladda ned en rapport eller att äta mer eller mindre fett.

Vem forskaren ska vända sig till, genom vilka kanaler och med vilken ton kan sedan oftast härledas ur syftet.

Vem forskaren ska vända sig till, genom vilka kanaler och med vilken ton kan sedan oftast härledas ur syftet. Precis som ett forskningsprojekt inleds med en forskningsfråga och att forskaren utifrån den frågan väljer den mest ändamålsenliga metoden, bör även kommunikationen formas av syftet. Utan ett tydligt syfte blir det också väldigt svårt att utvärdera huruvida kommunikationen lyckades med det som eftersträvades (men det är en annan historia).

Det gör oss glada att Anna Maria Fleetwood och Lena Hed på Vetenskapsrådet särskilt lyfter vikten av kommunikationens syfte i samband med utbildningar i forskningskommunikation. Det är otroligt värdefullt att forskare lär sig kommunicera tydligt och engagerande. Men om de inte vet var, när eller varför de ska tillämpa sina färdigheter är frågan vad kunskapen är värd?

Det pågår flera initiativ och fortbildningsmöjligheter för forskare att vässa sina kunskaper och färdigheter inom forskningskommunikation. Vetenskap & Allmänhet arbetar till exempel just nu med att testa olika kurskoncept för seniora forskare med stöd från Natur & Kultur. I mötet med olika lärosäten och organisationer är vår erfarenhet att många kursorganisatörer funderar över liknande frågor. Vi ser därför gärna ett forum för gemensamt erfarenhetsutbyte mellan pågående och kommande kursinitiativ. Varför inte börja redan när flera av oss samlas på Forum för Forskningskommunikation den 15 november?

Cissi Askwall, generalsekreterare, Vetenskap & Allmänhet, VA
Gustav Bohlin, ansvarig för kurser i forskningskommunikation, Vetenskap & Allmänhet, VA